Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Demokratiens kris i antik och modern tid. En studie i allmän statslära. Av Nils Stjernberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Demokratiens kris i antik och modern tid
En studie i allmän statslära
Av Nils Stjernberg
ÖRST NÅGRA ORD angående
underrubriken till detta föredrag.
När den generation, som nu går in i
60-årsåldern, var ung och vid
universiteten började sitt studium av statslivets
företeelser, möttes den av en litteratur, som
betecknade sig såsom statslära, men som
var vitt skild från den moderna
forskning, som går under detta namn. Denna
äldre statslära strävade främst efter att
med utgångspunkt från allehanda
supra-naturalistiska föreställningssätt söka
utröna, vad staten till sitt innersta väsen är
och därur hämta grunder för berättigandet
i statens maktutövning mot den enskilde.
Denna forskningstyp är nu död — eller,
om man vill uttrycka sig försiktigt med
hänsyn till de till synes nästan outrotliga
spekulativa tendenserna inom särskilt den
tyska statsvetenskapen, nästan död. Att
söka bevisa att staten är en personlighet
eller ens en organism, ter sig för nutiden
såsom en forskningsuppgift, ungefärligen
lika lockande som den att söka prestera
bevis för människosjälens odödlighet.
Redan i senare hälften av förra seklet
framträdde emellertid en statslära av en
helt annan typ. Den ställer som sin
uppgift att studera de maktkomplexer, som
staterna erfarenhetsmässigt utgöra,
undersöka dessa maktkomplexers verkliga
struktur —• vilken ofta är en annan än den
Föredrag i sällskapet Idun d. 7 maj 1932.
skenbara —, orsakerna till dessa
maktkomplexers och strukturers uppkomst och
upplösning, samt, så långt så låter sig göra,
även betingelserna för fortvaron av
existerande sådana. Denna forskningstyp är
sålunda till sin art rent empirisk. Den
bygger på erfarenhets fakta och söker tyda
deras sammanhang på grundvalen av
empirisk psykologi. Och den är icke helt ny.
Den har sina rötter i Hellas. Män sådana
som Aristoteles och Polybios äro bland
dess lärofäder. Den bryter ånyo fram
under renässansens dagar. Vid ingången till
upplysningstidevarvet äger den en
betydande representant i Montesquieu. Och
även under de långa tidrymder, då
spekulationen behärskat det
statsvetenskapliga tänkandet, röjer den sig hos alla
sådana tänkare som, ehuru fångna i
spekulationens nät, likvisst ägt ett starkt sinne
för tillvarons realiteter, exempelvis hos
män sådana som Augustinus, Hobbes och
Rousseau.
Men likvisst är denna forskning mycket
ofullgången. Anledningen därtill är icke
blott att den med andra humanistiska
vetenskaper delar den underlägsenhet
gentemot naturvetenskaperna, som består i de
vanskligheter, vilka möta redan vid
konstaterandet av de historiska fakta, varpå
den bygger; samt däri, att den blott kan
söka tyda orsakssammanhang, icke
bekräfta dem genom experiment. Därtill
533
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
