Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Demokratiens kris i antik och modern tid. En studie i allmän statslära. Av Nils Stjernberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Demokratiens kris i
forskning icke kunnat ena sig i sin
uppfattning om den antika demokratiens
fungerande. Alltsedan denna demokrati för
c :a 200 år sedan på allvar började studeras
(ännu i slutet av 1600-talet fanns därom
i de historiska läroböckerna knappast mera
än en kortfattad notis om att den persiska
världsmonarkiens utveckling stäcktes
genom hellenernas seger vid Salamis) löper
alltjämt vid sidan av varandra en mörk
och en ljus teckning av den hellenska
demokratiens verkliga innebörd. Även hos
stora forskare, tillhörande samma tid och
samma land, som t. ex. i vår egen tid hos
sådana forskare som
Wilamowitz-Moel-lendorff och Eduard Meyer, möta vi denna
motsättning; och likvisst kan ifråga om
båda dessa forskare med full säkerhet
påstås, att icke ett uns av det historiska
källmaterialet varit för någon av dem
förborgat.
Under sådana förhållanden synes det
mig rätt naturligt, att man måste fästa
ganska mycken vikt vid en inom det andra
förkristna århundradets hellenistiska
litteratur förefintlig, visserligen kortfattad
men psykologiskt sett synnerligen
skarpsinnig analys av den hellenska
demokratiens krisproblem, gjord av en författare,
som ägde tillgång till källor, vilka för oss
gått förlorade. Framställningen finnes i
Polybios’ stora historieverk, 6 :e boken kap.
7—g. Sedan han först framhållit, att en
genom kulturutvecklingen alstrad känsla
av alla medborgares likaberättigande i
samhället är en oundgänglig förutsättning
för en verklig demokratis uppkomst,
övergår han till det här föreliggande
spörsmålet.
Vilken är då den svaghet, som enligt
honom främst vidlåder det demokratiska
statsskicket? Om vi i nutiden skulle
avgiva våra röster därom, skulle vi väl
närmast fästa oss vid de vanskligheter det
medför ifråga om det internationella
samlivet mellan staterna. Vi skulle kanske
säga — såsom en amerikansk författare
i vår tid, Powers, redan i världskrigets
dagar gjorde gällande —■ att
demokratierna i jämförelse med andra statsformer
visa större benägenhet att lidelsefullt
hävda sina egna intressen, då de komma
i konflikt med andra folks intressen, och
att mera energiskt gripa till
ytterlighetsmedel för dessa intressens
genomdrivande — ofta till sin egen skada. Deras
politik kännetecknas sålunda i nutiden av
avspärrningsåtgärder ifråga om
invandring och internationellt handelsutbyte. Den
australiska demokratien har härvid redan
långt före världskrigets dagar gått i
spetsen, tätt följd i hälarna av den
amerikanska demokratien. Och det är väl dock icke
blott en tillfällighet, att den engelska
frihandeln på ett så förkrossande sätt bitit
i gräset först efter det England blivit en
verklig demokrati. Vidare skulle vi kanske
framhålla, att då det verkligen kommer
till krigiska förvecklingar, demokratierna
lia större svårigheter att avveckla dem på
ett måttfullt sätt. »Förintelsefreder» ligga
dem mera om hjärtat än
»samförståndsfreder». Vissa av dessa fenomen, särskilt
det sistnämnda, utmärkte nu, såsom vi av
källorna veta, även hellensk demokrati.
Thukydides’ skildring av diskussionen om
samförståndsfred eller förintelsefred
mellan lacedæmoniernas sändebud och den
athenska folkförsamlingen under en viss
fas av det peloponesiska kriget är ju
berömd. En engelsk vän har berättat mig
— och jag håller det icke för otroligt —
att dessa glansfyllda kapitel hos
Thukydides, som på ett utomordentligt sätt
synas sammanfatta vad som överhuvud kan
sägas i ämnet, grundligt studerades i det
engelska högsta krigsrådet under
majdagarna 1917, då det tyska u-båtskriget
nådde sin kulmen och frågan om
samförståndsfred eller förintelsefred för
England var brännande.
Man skulle nu kanske väntat att finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
