- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 /
545

(1892-1939)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Print (PDF) - Color (PDF) - full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Demokratiens kris i

ternas hus och mer än den för ändamålet
erforderliga % majoriteten i senaten,
missnöjd med högsta domstolens rättsskipning
i dessa stycken, beslöt att knäcka denna
domaremakt, genom att låta
representanthuset enligt i författningen stadgad
ordning ställa en av högsta domstolens
ledamöter till ansvar för högmålsbrott inför
senaten. Och avvärjandet av detta för
domaremaktens framtida ställning
avgörande angrepp berodde allenast på tvänne
röster i Förenta Staternas senat!

Den väg, på vilken Förenta Staternas
riksfäder inslogo för lösandet av
demokratiens problem, synes i belysning av det
ovan anförda föga lämpad såsom någon
generell lösning av detsamma. Det visar
sig ock bäst vid de försök, som stundom
gjorts och göras att efterlikna detta
system. De ha nästan aldrig kunnat
företagas annat än i samband med
revolutionära omstörtningar. Och därvid har det
så gott som undantagslöst visat sig, att
även större eller mindre delar av den
lagstiftande makten själv hamnat i det
republikanska statsöverhuvudets händer.
Men därmed äro vi redan utanför
demokratiens råmärken. Diktaturen har då i
verkligheten redan hållit sitt intåg.

Den historiska erfarenhet, som hitintills
står vårt släkte tillbuds, pekar sålunda
närmast i den riktningen, att den väg Rousseau
anvisat — en kombination av den
medeltida ståndsstatens representationsidé med
den antika demokratiens idé om alla
medborgares direkta deltagande i
statsangelägenheters avgörande — är en fullt
gångbar väg för lösandet av demokratiens
krisproblem inom en kulturstat. Den vägen
har ock förmånen att helt kunna
tillrygga-läggas på fullt lagliga vägar, inom
demokratiens egen ram.

Och nu till sist: låt oss sluta kedjan i
denna framställning. Enligt den främste
skildraren av den antika demokratiens kris
35 — Ord och Bild, 41 :a årg. 7

utgöres det egentligen kritiska momentet
i demokratiens utveckling av den
värdeförskjutning ifråga om den politiska
rösträtten själv, som kommer denna att
framstå såsom blott ett medel för ekonomiska
förmåners vinnande. Ivan något vara mera
ägnat att motverka en sådan
värdeförskjutning än en någorlunda lättillgänglig
folkomröstning på begäran av ett visst antal
röstberättigade medborgare? För varje
gång en sådan folkomröstning anställes,
bibringas ju varje däri deltagande
medborgare på ett alldeles särskilt sätt en
känsla av värdet i sig att äga en röst med
vid avgörandet av nationens viktigare
angelägenheter. Och då folkets omröstning
får karaktären av en efterprövning av ett
av representationen redan fattat beslut,
kan strävandet att med röstsedelns hjälp
tillgodose sina ekonomiska intressen,
såsom erfarenheten visat, komma att taga
sig helt andra uttryck än i antikens
direkta demokratier. Till belysning må tjäna
ett alldeles färskt exempel från Schweiz
under innevarande år.

Schweiz har hittills icke ägt någon
invaliditets- och ålderdomsförsäkring.
Under förlidet år enade sig
folkrepresentationen om genomförandet av en dylik
lagstiftning. Folkomröstning begärdes; och
genom en sådan, anställd i början av detta
år, förkastades denna lag av nationen med
c:a 250.000 rösters majoritet (i runda
ungefärliga tal c:a 750,000 röster mot
500,000). Frågan är, vad som kan ligga
bakom detta utslag av folkvilja. Att det
avgörande skulle varit någon oginhet mot
social lagstiftning såsom sådan, lärer icke
utan vidare kunna antagas. Nationen har
tidigare genom folkomröstning underkastat
sig dylik lagstiftning. Svårligen kan heller
det avgörande ha varit en motvilja mot
att överhuvud underkasta sig den ökade
beskattning, som genomförandet av en
dylik lagstiftning givetvis medför. Ty det
schweiziska folket har tidigare genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Aug 12 22:57:43 2012 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1932/0597.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free