Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Gustav Adolfs kulturgärning. Av Adolf Schück
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Adolf S c h ü c k
Johannes Bureus. Oljemålning sign. I. L. 162J.
Gripsholm.
tålighet. De bevarade tal och skrifter vi
hava av Gustav Adolfs egen hand visa
också att han såväl vad stil som
disposition beträffar uppfyllde högt ställda krav.
Att Gustav Adolf var föga
tillfredsställd med det kulturella armod, som
rådde inom det svenska riket, framgår tydligt
av hans uttalanden vid skilda tillfällen. I
en skrivelse till 1620 års riksdag klagade
konungen över, »huru akademien och
skolorna äro ganska illa beställda, så att till
predikoämbetet få finnas, men till
regementet platt inga nyttiga och instruerade.
Alltså ock att ingen god stadsskrivare
finnes, än mindre en god fogde eller skrivare
å landet och alla de, som antingen å lan-
det eller i städerne magistraten och
ämbeten bekläda, äro mestadels så olärda, att
ock en part icke kunna skriva sitt namn.
–Landet är blivet sterilt och
ofruktsamt på nyttigt folk, att ock i dessa
besvärliga och medellösa tider likväl större
fel på folk än penningar är funnet.» Icke
så litet erinrar denna, förvisso åtskilligt
överdrivna klagan över de lägre svenska
ämbetsmännens bristande kunskaper om
den store farfaderns straffpredikningar
till försumliga fogdar. I motsats till
Gustav Vasa gjorde emellertid hans sonson
verkligen något för att råda bot för dessa
missförhållanden, men man bör därför
icke tro, att hans bildningsintresse uteslu-
564
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
