Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Karlin och »Kulturen» i Lund. Av Nils Lithberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kar lin och »Ku 11 tiren» i L ti n d
Herrehuset.
men efter något parlamenterande hade
Karlin den i sina händer. Det var den
berömda Skabersj öringen, en av de yppersta
dyrbarheterna från vår järnålder, som
inbragte sin hittare den nätta summan av
2,500 kronor.
Det var en dramatisk tillvaro, och ändå
hade jag icke varit vid museet i fyra
månader. Men samtidigt hade det inre
museiarbetet gått sin gilla gång, och Karlin
hade dessutom haft tid övrig för ledningen
av museets konstslöj danstalt, skötseln av
dess konstindustrilotteri, resor för
musei-inköp till Stockholm och Köpenhamn och
många andra saker. I sanning, här stod
ingenting still, och under de fyra år, jag
tillhörde museet, fick jag många
anledningar att bekräfta detta första intryck.
Karlin brann av verksamhetslust, och
ypperligast var han, när han stötte på
motstånd. Själv var han icke ett ögonblick
overksam, och hans förakt för vila satte
sin prägel även på museet. Nästan alltid
befann sig någon del av samlingarna
under omordnande, nya lokaler kommo till
och inreddes, nya förvärv inflöto i en
jämn ström. Det ständiga arbetet med
materialet gjorde, att man lärde sig vad som
fanns i samlingarna och dessutom också
erhöll tillfällen att avvinna dessa
oupphörligt nya synpunkter, men det medförde
också, att kontakten aldrig släppte mellan
museet och allmänheten. Gamla grevinnan
von Hallwyl — en av Karlins ivrigaste
gynnarinnor — brukade säga: »Ja, vad som
gör att jag tycker så mycket om Kulturen
i Lund är att det alltid händer någonting
där, det står aldrig stilla, för var gång
man kommer dit, får man se något nytt.»
Denna rörlighet, denna inneboende
energi till växt och till utvecklande av allt
större åskådlighet har satt sin prägel på
museet alltifrån dess första tillkomst ända
fram till de sista årens stora omflyttningar
i samband med bebyggandet och
inredandet av den nyförvärvade stora tomten på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
