Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Karlin och »Kulturen» i Lund. Av Nils Lithberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kar lin och »Kulturen» i Lund
L in g s k a huset sett från museets område.
ensstämmelse med landsmålsrörelsens
allmänna program. Alldeles nytt var
studenternas uppslag emellertid icke. Redan 1868
hade man i prosten Rietz’
fornminnesförening varit inne på en liknande tanke, 1879
framfördes på nytt i samma förening
planer på att utvidga universitetets
arkeologiska och allmänt etnografiska samlingar
till att omfatta även skånsk etnografi, och
i juni 1880 tillsattes en kommitté för detta
syfte. Men ett museum har nästan aldrig
skapats genom upprop och kommittéer,
icke ens genom pengar. Det måste vara en
personlighet med i leken, en personlighet
som kan giva sin energi och sin hänförelse
till insats i företaget. Den personen blev
studeranden av Kristianstads nation Georg
Karlin, 23 år gammal och prästson från
Huaröd i Gärds härad, en ålderdomlig
och traditionsfast bygd uppe på
Linderödsåsen.
Det var midsommaraftonen 1882. Ett
lag landsmålare från Lund var samlat i
Karlins föräldrahem, och man diskuterade
möjligheten av att rädda en liten samling
fornsaker, som tillhörde åboen Ola
Lundberg i Svensköp, men som någon
kringresande antikvitetshandlare kastat sina
blickar på. Karlins fader rycktes med av
de ungas entusiasm, och så lovade han att
förskottera de för inköpet nödiga medlen.
Det var endast några tiotal nummer, men
Karlin hade fått blodad tand, och när han
på hösten kom till Lund, kunde han till
landsmålsföreningens
insamlingsverksamhet redovisa ej mindre än 241 nummer.
Detta blev grodden till Kulturhistoriska
museet i Lund.
Det nya museiföretaget mötte
uppmuntran från alla håll, ej minst från
fornminnesföreningen — De skånska
landskapens historiska och arkeologiska förening,
som dess officiella titel numera var — med
dennas sekreterare och ledande kraft
professor Martin Weibull. En ny förening,
Kulturhistoriska föreningen för Södra
Sverige, stiftades för att ge företaget
nödig auktoritet, och Weibull blev denna
591
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
