- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioförsta årgången. 1932 /
614

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Svensk filosofihistorisk forskning. Ett tvärsnitt. Av Alf Nyman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Alf Ny m a 11

Sven L ö n b o r g.

■(»Konstnärshanden har fångat hans drag —•

avbilda hans Ande
hade ej Zeuxis själv, mästarn från Hellas,
förmått.»)

* *

*



Vissa drag synas förbinda Mäster
Ekkehart och Spinoza. Båda visa sig i sista
omgången som mystiker. Båda hävdade
gentemot sin filosofiska och teologiska samtid ett
renare gudsmedvetande och fingo i gengäld
pröva på ortodoxiens hat. Spinoza drabbades
redan tidigt av uteslutning från synagogan
och belades med »stora bannet». Den tyske
medeltidsmystikern indrogs mot slutet av sin
levnad i en kättarprocess, som säkerligen fört
honom på bålet, därest ej den naturliga döden
trätt befriande emellan. Båda blevo tillika
efter sin bortgång skjutna åt sidan och, sedan
de obligata smädelserna förstummats, mer
eller mindre fullständigt förgätna. Båda
uppleva slutligen med den tyska romantiken en
andlig renässans. Här var det den orolige
sökaren Franz von Baader som först av alla
återbördade Ekkehart åt det filosofiska och
religiösa medvetandet. Sedan vidtager de
litterära fyndens och samlingsarbetets tid. 1857
framträder Pfeiffers textedition. 1880 följer
dominikanen Denifles uppdagelse av
Ekkeharts latinska verk (Opus tripartitum), vilket

ger en starkt förändrad bild av hans teologi.
Några år in på 1900-talet framlägger Büttner
sin samling av mästarens tyska skrifter. Med
Ludwig Kellers oväntade fynd av
handlingarna från kättarprocessen, även innehållande
Ekkeharts svar på anklagelsepunkterna
(tillgängliga i Daniels av Théry utgivna
textredigering 1926) torde den rent litterära
utgrävningen få anses tills vidare avslutad, och
fältet ligger fritt för textkritiken och den
sakliga tolkningen.

Det är emellertid icke lätt att säga, när
Mäster Ekkehart fått sina första
förståelsefulla läsare i Sverige. Men i arbetet »Religion
och vetenskap» har Sven Lönborg med
eftertryck hänvisat till den tyske mystikern och
hans verk. I Vitalis Norström-festskriften
ägnar honom därpå Malte Jacobsson en
förberedande studie och utför denna vidare i
arbetet »Om förhållandet mellan religion och
moral» (1917), där Ekkehart såsom den rena
religiositetens och gudsgemenskapens
målsman ställes i skarp relief till Kant som
moralitetens. I artiklar i »Forum» diskuterar
Lönborg sedan med Jacobsson vissa enskildheter
av Ekkeharts förkunnelse, för att i sina 1930
i Uppsala hållna och 1931 utgivna
Ekkeharts-föreläsningar inom ramen av en
levnadsteckning ge oss en fint förstående framställning
av den tyske predikaremunkens religiösa och
mystiska läror.

I fråga om dessa och Ekkeharts tidigare
omstridda hållning till sin tids katolska
teologi betonar Lönborg, med Denifle, att
Ekkehart i mycket vandrar skolastikens vägar och
närmast måste betraktas som thomist. Men
samtidigt är han mystiker och en själafrände
till den Platon, som skriver det sjunde brevet
och låter sierskan genom Sokrates tala vid
gästabudet hos Agathon. Lönborgs bok
lägger särskild vikt vid denna gudsmystikens
platonska härkomst. Från källorna i Platons
Eroslära följer han den genom nyplatonismen
i dess hedniska och kristnade former, hos
Dionysios Areopagiten och Johannes Scotus
Erigena fram till Viktorinerna,
Bonaventura och Ekkehart. Mest torde den senare ha
lärt hos Augustinus och Dionysios
Areopagiten. Bortom katolicismens gud söker han
Gudomen, »die Gottheit», nvplatonismens
namnlösa Ena. Samtidigt förinnerligas allt.
Kristendomens »himmelrike» svävar icke
längre för hans syn som en transcendent
ljusvärld, utan det välver sig i våra hjärtan. Det
osjälviska sinnet är dess karakteristiska ort.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:03:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1932/0670.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free