Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sv ens k a romaner och nov e lie r
Av Algot W er in
’ET SÄGES IBLAND att kritikern
borde skriva om böckerna först ett halvår
efter att han läst dem. Det skulle då visa sig
om det fanns något i dem som brände sig in
i minnet och vad det var. Jag är inte
övertygad om att det är riktigt, åtminstone inte
i alla fall. Men det är nu så att ett gott
halvår förflutit sedan jag hade flertalet av
de här anmälda böckerna i min hand. Jag
vill ärligt erkänna detta och även tillstå att
jag inte känt den obetvingliga lusten att läsa
om dem. Detta senare låter kanske illa. Men
har inte t. o. ni. Dickens och Sigrid Undset
skrivit romaner som man gärna avstår från
att läsa på nytt?
Av Karin Boyes roman Astartc är det
inte mycket som låter sig framkalla i minnet.
Fanns det någon handling i boken? Några
människor ? En ung flicka lämnade hemorten
och for till Stockholm. Men vad upplevde
hon där? När allt kommer omkring var det
kanske inte detta ■—• människor och
upplevelser — som författarinnan ville ge. Så
småningom fylles erinringens vita duk av
poetiskt uppfattade stadsbilder: Strandvägens
corso med septemberluft över Nybrovikens
skutor, sommarstilla gator som gjuta sin blåa
skymning kring en ensam flanör,
restauranger i tedansens besynnerligt uppjagade
eftermiddagstimme, skyltfönster som äro fyllda
av hela den moderna kvinnoutstyrselns
silke-romantik o. s. v. Vid närmare eftertanke står
det emellertid klart att författarinnan inte
fattat som sin egentliga uppgift att skildra
storstadslivets yta, det fladdrande vågskum-
met. Hon har större ambition än så, och
hon är socialt intresserad och
ansvarskän-nande. Det fanns i boken kapitel som hette
»Ylle», »Siden» och »Spetsar», och de voro
som prosadikter i den nya reella stilen.
Bortom skyltfönstrens romantiska lyxvärld läto
de en skymta världar av stor och även grym
saklighet: fårhjordar på australiska slätter
och kinesiska silkesodlingar, hav och
hamnar, skepp och fabriker. Det är verkligheten
bakom romantiken. Spetsar äro de skönaste
och overkligaste av alla klädesting, och ännu
föra de med sig en stämning från små
städer av Vadstenas typ med krukblomster i låga
fönster och därbakom skymten av flitiga
händer, som låta knyppelpinnarna utföra sin
sirliga och invecklade dans. Men de spetsar
som den förgyllda skyltdockan Astarte,
reklamens listiga gudinna, lyfter upp i
skyltfönstrets ljus ha ingen rätt till dessa
associationer. De ha ju flätats i fabriker, av
maskiner med blanka järntenar, vilka eftergjort
fingrarnas snabba, mjuka arbete. Och dock
är det mänskliga med också här: levande
ögon ha följt maskinernas svindlande gång,
och levande händer ha gripit in när något
brast. Det är en mänsklighet som inte synes
stå i samma harmoni med spetsverket som
den forna knypplerskeidyllen, men som i alla
fall inte är mindre patetisk. Jag slår upp
den sida i boken som handlar om detta och
läser:
Levande ögon, levande händer — det är vad
som är värdefullt hos de unga flickorna, som var
morgon strömmar in i f’abrikssalarna och var
Karin Boye: Astarte. Alb. Bonniers förlag.
Py Sörman: Aldi. Alb. Bonniers förlag.
Olle Hedberg: Skära, skära havre. P. A. Norstedt & Söners förlag.
Gösta Gustaf-Janson; Krisår. Alb. Bonniers förlag.
Waldemar Hammenhög: Pettersson år’ Bendel. Natur och Kultur.
Jari. Hemmer: En man och hans samvete. Alb. Bonniers förlag.
Eyvind Johnson: Natten är här. Alb. Bonniers förlag.
617
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
