Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Algot
IVe r in
bokstavligen, under en presenning på
Stockholms Skeppsbrokaj, där bägge sökt nattlogi,
är roande. Den höjer omedelbart ens
livsandar, som nedtyngts något vid anblicken
av denna bok i tjockaste bibelformat, och man
slukar romanen så som i alla tider de
hederliga romanerna slukats. Firman Pettersson
& Bendel, vari den senare är den drivande
intelligensen, grundas på den moderna
principen att allt kan säljas: inte bara sprit och
skönhetsmedel utan också opraktiska
potatis-skalare och andra besynnerligheter. Det finns
hos den nutida människan ett djupt rotat
behov att köpa, och den som med list och våld
kan leda detta behov i en viss, önskad
riktning, hans lycka är gjord. Det gäller t. ex.
att inbilla mänskligheten att den måste
använda tandpasta, men detta endast som en
förberedande åtgärd: det nästa betydelsefulla
steget blir att övertyga denna mänsklighet
att den bör använda ett visst slags tandpasta.
Detta sker genom reklamen, som numera är
en vetenskap. Dess väsen är bedrägeri, ett
tekniskt fulländat och juridiskt oantastligt
bedrägeri. Behovet av reklam stiger i
proportion mot varans onyttighet. De absolut
nyttiga och nödvändiga tingen, t. ex. bondens
produkter av säd, mjölk och potatis behöva
inte annonseras, under det att de rena
humbugsartiklarnas existens bygges uteslutande
på annonsen. Detta är något som vi alla väl
veta, även vi som låta lura oss.
Man kommer att tänka på detta redan då
man ser omslaget till Hammenhögs bok,
vilket prydes av ett urval av de annonser som
Pettersson & Bendel författat:’ »Handsken
är kastad. Låt den ligga om den inte är
från Agda Alvins handskaffär.» —
»Chleo-patras skönhetsmedel. Vackra flicka ! Härliga
kvinna!» — »Obligationer högbelånas.» —
På omslaget läses också ett tänkespråk, som
kastar ett litet skuggstänk över det hela:
»Vägen till rikedom går utmed
tukthusväggen.» Nu äro varken Pettersson eller Bendel
skurkar av den sanna kulören, i varje fall
inte den förstnämnde. Bendel hör till dem
som studera Sveriges rikes lag för att leta
efter smyghål, och som finna läsningen
pinsam. I romanens slut håller han också på att
svinga sig upp till den penningpapperens
högre värld där bolag av den Kreugerska
typen spira upp under försiktig vård.
Pettersson däremot är en ärlig svensk, litet svag
och lättledd, men med hederliga instinkter.
De affärsoperationer han är med om till en
början, då nöden är som värst, tåla
visserligen inte dagsljuset, men äro rätt ofarliga
skälmstycken. Han utvecklas för övrigt inte
bara i yttre utan också i inre mening, och
denna inre utveckling är det djupare
motivet i berättelsen. Författaren ger den en
psykologisk förklaring mot bokens slut.
Pettersson hade inte kunnat bli hjälten i historien,
säger han, om han inte lyft sig upp över den
värld i vilken han länge tycktes sitta fast.
Första steget härtill tog han omedvetet vid
unga år, då han fick för sig att det inte var
nödvändigt att slå en fiende på käften. Det
var inte nödvändigt, därför att han var så
stark: han hade råd att då och då låta udda
vara jämnt. Denna inställning föranledde
honom att tänka över en del saker, som annars
hade varit expedierade med ett knytnävsslag.
Detta, att han lärde sig tänka, var en
början till hans förädling. — Det är ett stycke
enkel historiefilosofi, som i själva verket
säger ganska mycket.
Pettersson slår ut i blom på ett sätt som
överraskar t. o. m. hans finurlige
kompanjon Bendel, vilken endast tänkt att bruka
honom som firmaskylt för hans präktiga
utseendes skull. Men det som ger hans
karaktär den slutliga touchen är en kärlekskonflikt
av samma art som den hjälten i
Hammenhögs förra roman Ester och Albert upplevde.
Han hör liksom Albert till det slags karlar
som inge både män och kvinnor förtroende
och som komma de senares hjärtan att röras.
Var han visar sig röner han mer kvinnligt
tillmötesgående än han strängt taget har
behov av. Kan inte en karl uppföra sig som
en gentleman mot en kvinna, utan att hon
anser sig ha rätt att flyga i knät på honom?
frågar han sig en gång då situationen är
litet svår att bemästra. Men verkligt
påfrestande blir det först när han står i valet
mellan två kvinnor, av vilka den ena har
äldre rätt till honom och håller honom fast
med trohetens band, medan den andra
—-en kvinna av det slag som han dittills inte
fått lyfta ögonen till — drar honom till sig
med hela tjusningen i ett förfinat väsen. Då
har han det svårt, och då börjar han inse
att helvetef: verkligen är så hett som det
påståtts. Men då utvecklas han också till
den personlighet som romanförfattaren funnit
det motiverat att närmare presentera och som
läsaren med intresse lär känna.
Enligt vad det uppgetts skulle Pettersson
& Bendel vara tidigare skriven än Ester och
620
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
