Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svensk s kön litt er a tur i Finland
Av Erik Ekelund
’EN TON av dyster melankoli, som
ljuder i Arvid Mörnes nya diktsamling Det
ringer kväll, är sluttonen i en intensiv kamp
för de idéer, som fyllde de kanske bästa inom
den generation Mörne tillhör: det sociala
rättfärdighetskravet och svenskhetstanken:
Mina ord äro löv för vinden.
Jag är mogen, o höst, för din skörd
och mig tyckes att intig var sångens
och livets innebörd.
För en tankes storhet jag levde.
För en tankes seger jag stred.
Mina ord voro löv för vinden!
Min tanke bröts ned, bröts ned!
Mörne har diktarens böjelse att tändas i
entusiasm för någon idé — men också
diktarens egenskap att stötas tillbaka av en grå
och oskön verklighet, som icke motsvarar
drömmen i hans eget inre. Det är därför hans
diktning alltid rör sig om det förgångna
eller om framtiden — aldrig om ett levande
varmblodigt nu. Mörnes idéutveckling har
nu fört honom in i ett dödvatten, från
vilket han blickar tillbaka mot längesedan
övergivna strålande kuster. Den lidelse, varmed
han förr omfattade kampen för idéerna, har
vänt sig inåt och sliter sönder hans eget inre.
Bakom varje ord skälver ett sammanbitet
trots. Mörnes nuvarande dikt får genom sin
förstenade hopplöshet och lidelsefullhet en
gripande ton, och vi ana vilka förluster ett
hjärta måst genomlida, innan det stelnat i
detta früsna svårmod. »Det ringer kväll» hör
sålunda nära samman med Mörnes föregående
diktsamling »Den förborgade källan», som vi
redan karakteriserade i Ord och Bild för
senaste år. Som ett prov på den
utomordentliga lyrik, som gömmes inom den nya
diktsamlingens pärmar, skall jag här citera »Det
sista spåret»:
Det var en barndomsjul — för länge sen.
Jag såg med stora ögon granen tindra
och lyssnade till allt,
som taltes i de gamlas krets vid brasan.
En röst, jag minns ej vems, berättade
om äventyr som hänt,
jag vet ej när.
En julnatt, någon gång,
en stormig julnatt under Södra Korset
ett skepp på kryss åt Norden mötte
ett annat, länsande för spända dukar
emot Antarktis.
Det strök förbi med mareld i sin fåra
och ropade god jul och hälsning hem.
Det sågs ännu ett ögonblick
på randen av en stormvågs vita krater,
som om det plötsligt stannat,
och svann i nästa stund
för alltid
på okänd väg i okänt hav.
Jag var ett barn den gången.
De andra, gamla allihop, som talte samman
Arvid Mörne: Det ringer kväll. Holger Schildts förlag. Helsingfors.
Emil Zilliacus: Templet. Holger Schildts förlag. Helsingfors.
Jacob Tegengren: Beredelse. Söderström & C:o. Helsingfors.
Joel Rundt: Ön och stjärnan. Holger Schildts förlag. Helsingfors.
Jarl Hemmer: En man och hans samvete. Albert Bonniers förlag. Stockholm.
Hjalmar Dahl: Erik Åmarks oro. Holger Schildts förlag. Helsingfors.
Eirik Hornborg: Hövdinganamnet. Holger Schildts förlag. Helsingfors.
Örnui.f Tigerstedt: Block och ode. Söderström & C:o. Helsingfors.
Rabbe Enckell: Vårens cistern. Ett porträtt. Söderström & C:o. Helsingfors.
Olof Enckell: Halmstacken. Söderström & C:o. Helsingfors.
653
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
