Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolvte häftet - Ny lyrik. Av Nils Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ny lyrik
Av Nils Svanberg
LYRISKA ARET 1932 är i
påfallande grad de unga diktarnas. Det är
härvid icke fråga om något programmatiskt
organiserat de ungas förbund, utan om
verkliga diktare, som var och en på sin väg
funnit personligt äkta, konstnärligt giltiga
uttryck. De ha något gemensamt i en stridbar,
ny idealitet, som just riktar sig mot tidens
schablonmässiga program.
Det råder i Einar Malms senaste dikter
Tomter till salu en rik växling på
konkurrerande, livskraftiga uttrycksarter:
kärleksfullt studerade landskap bredvid
skärgårdsskisser, utkastade med skenbar nonchalans,
brett och uppsluppet målande kåserier
bredvid klassiskt åtstramade porträttdikter och
förtätade hj ärtebikter. Motsvarigheter till allt
detta ha ej saknats tidigare hos skalden. Man
bör icke glömma den roll, som spelas i Malms
utveckling av samlingen Under bar himmel.
Den var en verklig islossning. Men
registrets storhet i det senare verket är ny. Det
hela har fördjupats och förnyats.
Stämningarnas rikedom speglas i rytmen,
som genomgående är intressant och
uttrycksfull. Den kan vara avsiktligt slängig i
kåserier från söndagspromenaderna. Den böjer sig
livfullt och ledigt i de snabba målardikterna.
Därjämte kan den ha sådan böljande
suggestivitet som i »Under majmånen», för att
genast ge ett exempel på en i sin art
färdig konst:
Skin på strandängens
vågor av vita sippor,
som bölja kring mörka
enholmar
ända fram under åsens
ogenomträngliga hot.
Stig över stela
tallar och granar och klippor,
svarta som sot. — —
Diktens sista rader ha en särskilt minnesvärd
rytm, plötsligt stigande och plötsligt
bortdöende :
Det är kanske sista gången
jag vandrar med brinnande hjärta
i ditt försvinnande ljus.
Och liksom rytmen verkar allt annat i en
sådan dikt övertygande — sett, hört och känt.
Det räcker ej med friluftsälskarens
naturkännedom — i sig aktningsvärd nog— för att
ge en så suggestiv bild som denna av
vit-sippsöarna kring de mörka enstånden. Det
fordras konstnärlig syntes för att så samla
detaljerna till ett helt med perspektiv och
atmosfär. — Och det som sagts i denna lilla
analys kan i allt väsentligt gälla Malms hela
naturlyrik. Hans överdådiga naturglädje
präglar rader, som helt enkelt klinga
Bellmans-värdigt i sitt intensiva ögonblicksliv, som när
i »Vipkväll» trastarnas drillar »rulla likt
glasklara droppar j ur granskogens kvällsröda
toppar».
Vad är då det disharmoniska inslaget i
denna lyckliga värld — lycklig även i de kulna
uppbrottsstämningarna, när en »Höstseglats»
i stolt stränghet minner om människoödets
gång. Det är människan som stör, säger
skalden i inledningsdikten. Detta tema varierar
han gång på gång. I »Juli månad» söker han
avvärja de naturfördärvande
medmänniskornas framfart: »Stilla, stilla ■—■ sök nu
härma / svärtorna som ljudlöst svärma».
Tonfallet är här milt varnande, humoristiskt
överlägset. Men diktaren är icke alltid på så gott
humör. När naturen är borta, inför en värld,
som vill kallas mänsklig, tar hans bitterhet
överhand. Särskilt gäller detta epigramserien
»Gravskrifter». Ju ordknappare en dikt är,
desto mer innehåll väntar man, och man
be-svikes icke i dessa karakteristiker, de må stå
Einar Malm, Tomter till salu. Norstedt & Söner.
Johannes Edfelt, Aftonunderhållning. Albert Bonnier.
Hans Botwid, En verklighet. Norstedt & Söner.
Hjalmar Gullberg, Andliga övningar. Norstedt & Söner.
661
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
