Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kellgren och Gustav III. Av Sverker Ek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgren och Gustav III
Gustav Adolf och Ebba Brahe. Dekoration. Akvarell av
Desprez.
Nationalmuseum. Deposition i Drottningholms teatermuseum.
stora skillnad i själva stämningsanslaget
får inte komma oss att förbise, att Ewalds
och Kellgrens syn på sitt lands allmoge
väsentligen är densamma och att bägge
haft känsla för att sådana ringa
människor i tysthet kunna begå hjältedåd.
Ehuru Kellgren i Gustav Adolf och
Ebba Brahe bygger på Gustav III :s
planer så nära som kanske aldrig förut,
har han genom sin lyriks trollmakt gjort
en omvärdering av den poetiska värld
konungen lekt fram. Gustav III hörde
hemma i den värld, som vistas på Kalmar
slott, och dess ofta subtila
känslokonflikter har han följt med oförställt intresse,
medan han sett ner på allmogens liv som
alltför okomplicerat. Kellgren har däremot
redan haft sinne för den motsättning
mellan palatset och kojan, som under
inflytande från franska revolutionen blir så
gouterad under 1790-talet. De höges liv
blir fullt av bekymmer och vanskligheter,,
medan de små och ringa lätt finna en
oskyldig glädje i tillvaron. Dramens
moral segrar över tragedins, och tendensen
bli folklig. Betecknande är, att när Gustav
Adolf och Ebba Brahe i januari 1788
framfördes på operan, väckte den ogillande
eller likgiltighet hos hovadeln, medan den
senare mycket slog an på Stockholms
borgerskap. På 1790-talet återfinna vi också
en mycket liknande allmogelyrik i ett par
sådana små mästerverk som Franzéns
Den fattiga flickan och fru Lenngrens
Idyll.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
