Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Svenska trädgårdskonsten. Marginalnotiser i ett praktverk. Av Gustaf Näsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G s t a f N ä s s t r o ni
vinnings skull men av idel pietet mot
kulturarv och gårdstraditioner. Trädgård och
park ha på många håll vidmakthållits med
samma andäktiga vördnad som det
ensamma vårdträdet vid präst- och bondgårdar.
Men det är inte givet, att en tuktad och
välhållen gammal lustträdgård utövar
större tjusning på oss än en förfallen
sådan. Vi lockas av Törnrosa-mystiken i en
sovande trädgård, där spåren av en
gammal kultur knappt skönjas i vildsnår och
förvuxna häckar, i spruckna, mossiga
träskulpturer och halvt igengrodda
näckrosdammar. Det historiska svärmeriet har en
av sina käraste kultplatser i dylika miljöer,
där den melankoliska kluvenheten,
konflikten mellan det förgångna och nuet,
skänker oss en svårmodig stimulans. Vår
fantasi befolkar sandgångarna med sirliga
gestalter i höviskt eller pikant samspråk och
låter det tissla och tassla av amorösa
förtroenden och quiproquoer i boskéernas
gröna lönnkamrar — men ogräs gror i
gångarna, i boskéen kalasa råttorna på en
död kråka, och nästa novemberstorm skall
fälla de äldsta resarna i alléernas lindrader.
Endast svanarna i den alggröna
slottsgraven, som storma an mot oss med förtörnat
fräsande och med sköldlikt lyftade vingar,
bevara i nuets förgängelsestämning en air
av gammal men aktiv aristokratisk
grandezza. Den vidlyftiga apparat, som ett
ståndsmässigt liv fordom krävde och vari
lustträdgården var ett led bland många
andra, är numera nedskrotad även bland
adeln. Därmed har också den levande
nerven i trädgårdarnas sociala organism
försvunnit, vare sig den bestod i 1600-talets
maktstolta representationsbehov eller i
1700- och det begynnande 1800-talets
välansade romantik.
Lika litet som gångna tiders slotts- och
herrgårdsträdgårdar i första hand hade
något botaniskt egenvärde i sina ägares
ögon, lika litet får man se dem som
isolerade rekreations- och förlustelseplatser
utan annat samband med det allmänna
bostadsskicket än den lokala, topografiska
samhörigheten med corps de logis. Endast
medeltidens friliggande trädgård var ett
uttryck för den oreflekterade glädjen åt ett
stycke ljuvligt blommande och doftande
natur, dubbelt kär för en tid, som av
tekniska och fortifikatoriska skäl tvingades
att ge herremansbostaden på landet formen
av ett bistert slutet, gastkramande och
ganska illaluktande fäste. Utanför vallgraven
låg den lilla inhägnade lustgården med sin
blomsteräng, sin lund, sin kryddgård och
sin fiskdamm, några bänkar längs de
bräd-kantade gångarna och kanske en bäck eller
en stensatt brunn. Här sjöngs, här
dansades och lektes i lyckliga sommartider,
då marken gladdes, och i folkvisorna
klingar ekot av denna okonstlade idyll:
Ungersven snacka till kärasten sin
Min hjärtans fröjd.
»Ville I träda i lunden i dag?»
Roser och salvier, liljer och persilier
Krusade mynte och hjärtans fröjd.
1500-talet, som över huvud är en tid av
kulturuppblomstring i vårt land och som
pustar in över våra kuster en fläkt av
ungrenässansens vårligt ljumma europeiska
luft, bär med sig en rikare och mera
konstmässig mönstring av den medeltida
trädgården men tar icke ut steget till dennas
organiska förening med slottet i en
kompositionen enhet. Trädgården förblir en helhet
för sig. ehuru moderniserad genom
rätvinkliga kvarter och diagonala
genomblickar mellan häckar och spaljéer, men
sannolikt fanns det en förelöpare till detta
utvecklingsstadium redan i de medeltida
klostergårdarnas arkitektoniskt stränga
planteringar inom ramen av korsgångens
arkader.
Det är först på 1600-talet som
renässansidéerna definitivt tränga igenom i vår
inhemska trädgårdskonst, så skild från de
kontinentala mönstren som den täcka
idyllen skiljer sig från den mondäna elegansen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
