Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Svenska trädgårdskonsten. Marginalnotiser i ett praktverk. Av Gustaf Näsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska t r ii dgårdskonste
n
C l r i k s d a l. Bro i p a r k en.
också rätt borgerliga livstrevnad. Saxens
suveränitet fick stryka på foten för en
mera otvunget behagfull skönhet, och
linjalen och passaren lades åt sidan för den
jovialiskt rundade mallen, med vilken
slingrande gångar, gräsplaner och dammar
ritades upp. I klassicismens rutmönster
fanns ingen enslig och skuggad tillflykt
för det rousseauanska svärmeri, som nu
inledde sin reaktion mot det nyss
förflutnas åkallan av det strikta och
reglementerade. Alan ville riktigt gona sig i känslan
av att leva ett herdeliv på landet, fjärran
från storstadens buller och tvång, och
man sökte ge sina trädgårdar den ljuva
prägeln av ett svenskt Eremitage i den
store Jean-Jacques’ anda. Trädgården blev
ej längre en schablon, lagd över en
motsträvig natur, utan naturen själv bevektes
att anpassa sig efter en ny tids
sentimentala önskningar om pittoreska idyller och
stilla vråar för ömma scener eller
filosofiska betraktelser över dåtida »primitivism».
Herkules, Mars och Venus kommo en
smula ur modet och efterträddes av den
blinde, olycklige Belisarius, åt vilken
Samuel af Ugglas på Forsmark reste en
gravvård, vars inskription gav ett känslofullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
