Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Svenska trädgårdskonsten. Marginalnotiser i ett praktverk. Av Gustaf Näsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf N ii s s t r ö m
recept på meditativ lycka, och av den
silverhårige eremiten, som — procul negotiis
— byggt sig en koja i parken av flyttblock,
stenar och bark, där han tilläventyrs själv,
i en ömhetsväckande vaxskepnad, satt
lutad över en foliant och njöt av sin tysta
solitude (tills pietetslösa råttor åto upp
honom, såsom fallet blev med salig
eremiten på Forsmark).
Till denna sentimentalt rousseauanska
romantik sällade sig också den exotiska,
som inspirerades av de stora
handelskompaniernas ökade kommunikation med
kolonierna i öst och väst. Från Haga bl. a.
känna vi den roll, som kinesisk
arkitektur, särskilt representerad av pagoder och
lusthus, kom att spela i vår svenska
trädgårdskonst. På Grönsöö vid
Upplandsstranden av Mälaren ha vi ett annat kinesiskt
lusthus, över vars vita väggar ett rutnät av
gröna lister är strött och i vars
karnispro-filerade tak små hörnklockor dingla och
pingla för den lätta sommarvinden över
strandens vassruggar. Det röda träslottet
i Drottningholmsparken är det mest
grandiosa och berömda exemplet på detta
lekfulla kineseri, ett annat, mindre känt ha
vi i Taxinge-Näsbys trädgård, där en hög
och rank pagod med klockor och sirater,
uppförd strax efter 1850, manifesterar
den exotiska smakens kontinuerliga
kvarlevande långt in i 1800-talet.
Genom grävningarna i Pompeji från
1700-talets mitt hade antiken ånyo blivit
en vogue, och klassiska kolonnmotiv
kommo till riklig användning i trädgårdarnas
arkitektoniska utsmyckning, såväl när det
gällde lusthus och kenotafier som — någon
gång — i högst profana hemlighus. Mot
1700-talets slut började också den »götiska»
smaken göra sig gällande i ruinbyggnader,
torn och runstenar. Överhuvud åtrådde
man att låta en i spillror fallen värld
blanda sitt budskap om förintelsens
obönhörlighet men jämväl om framfarna tiders
och hjältars dådkära storhet i nuets
skuggiga svalka och stilla meditation. All
denna litterära och arkitektoniska
historieromantik bäddades in i en yppig och
skenbart fri vuxen parkmiljö, där dock varje
detalj hade en beräknad effekt och där
utsiktspunkter och subtila motsättningar
mellan dungar och fält, mellan ljus och
dunkel, mellan vatten och grönska, voro
omsorgsfullt studerade. Denna från England
inspirerade trädgårdskonst, själv en
protest mot den fransk-klassiska
förkonstlingen, var i hög grad en artificiell
produkt, och den står i sin affekterade
»naturlighet» oändligt fjärran från vår egen
tids krav på en enkel, skyddad vrå för vila
och rekreation, där inga romantiska
arrangemang och ingen klassicistisk stelhet
får störa de odlade blommornas och
fruktträdens av naturen givna skönhet, som är
funktionalistisk i så måtto att den följer
sitt botaniska väsens ändamålsbetonade
lagar och samtidigt skänker oss en
plas-tisk-koloristisk ögonfägnad och en känsla
av vilande, vegetativt lugn. Vi söka icke
representation i vår nutida trädgårdskonst,
ej heller sentimentala emotioner, bara
stillhet, bara ro, bara pånyttfödelse av vår
livskänsla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
