- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioandra årgången. 1933 /
38

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Racines Andromaque. Inledning och översättning av Ivar Harrie - Andromache, tragedi av Racine - Första akten - Fjärde scenen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pyrrhus.

Att vända om? Hur nänns Ni håna mina kval?

Ni vet, Andromache, att jag har intet val.

Ja, ja, prinsessan blev till Pyrrhus’ drottning korad:

jag skulle, trodde man, bli motståndslöst bedårad.

Då fördes ■—■ och jag ser mitt Ödes hand däri —

förutom bruden hit en fången kvinna — Ni.

Och nu, vem av Er två har största skäl att klaga?

Hon spiller fåfängt all sin strävan att behaga.

Hon är mig ingenting, Andromache är allt —

ha icke drottningen och fången bytt gestalt?

Ack, lät jag henne få en enda smula bara

av allt jag skänkt åt Er — hur glad hon skulle vara!

Andromache.

Helenas dotter, ja! Nog bör hon ta emot

med tack den sköna gärd Ni lagt för hennes fot!

Det som för mig var allt, var hemmet, fosterlandet,

min makes Ilion — till hennes ära brann det!

Min make, Hektor . . . Vem var stor och skön som han?

Er far vann rykte blott som Hektors baneman,

och glorian, som kring Ert eget namn bedårar,

har färg av Hektors blod och glans av mina tårar!

PYRRHUS.

Välan, min fru! Var lugn! Jag tredskas inte mer.

Jag måste glömma — nej, förlåt mig — hata Er.

Den som Ni lärde att i hejdlös åtrå drömma,

kan känna allt för Er — blott aldrig, aldrig glömma!

Betänk, Andromache: en kärlek som försmåtts

bär farlig skörd: den blir till hat och hämnd och trots.

Jag är ej sinnad mer att skydda eller skona,

när lönen blir en skymf, som endast blod kan sona.

Grekland har krävt, att jag utlämnar Hektors son.

Gott! Jag skall lyda. Det blir svaret på Ert hån!

Andromache.

Min son skall dö . . . Det var ju endast vad jag visste!
Ack, ingen oskuld får en bödel att ta miste!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1933/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free