Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Racines Andromaque. Inledning och översättning av Ivar Harrie - Andromache, tragedi av Racine - Andra akten - Andra scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja. Jag har tiggt min död hos Nordens vilda män,
som blota människor på sina altaren,
men offret godtogs ej: och dessa skoningslösa
barbarer ömkade det blod jag ville slösa.
Från själva döden blir Orestes visad bort:
jag måste vända mig till Er — gör pinan kort!
Kanhända har jag än vid liv en hoppets gnista,
men kölden i Er blick skall släcka ut den sista.
Nu vill jag göra mig från Er och livet fri.
Säg mig då än en gång, att allting är förbi,
låt det då äntligen bli slut på våra möten!
Hermione, jag ber Er: giv mig nådestöten!
Jag kastar för er fot det värdelösa liv,
som sky ten sparat till Ert grymma tidsfördriv!
hermione.
Min prins, förlåt mig om jag vägrar att förstå Er.
Ni, Greklands sändebud, en ättling av heroer,
beklagar Er för mig som i en herdedikt!
Har Ni ej uppdrag här av något större vikt?
Skall Greklands väl bero av Era kärleksplågor?
Ert ärende var dock att dryfta andra frågor:
min faders fordran, att trojanen lämnas ut . . .
ORESTES.
Den har jag framfört, och min ambassad är slut.
Man svarar nej. Jag tror mig veta, att det finns en
förborgad makt, som ber för den trojanske prinsen . . .
hermione.
Han svarar nej!
ORESTES.
När nu jag lämnar detta hov
och ej skall se Er mer, bör jag väl dock ha lov
att be Er om ett svar — förlåt, jag har det redan.
Ni lågar av förakt och hat. Jag känner svedan!
40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
