- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioandra årgången. 1933 /
45

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Racines Andromaque. Inledning och översättning av Ivar Harrie - Andromache, tragedi av Racine - Fjärde akten - Femte scenen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FEMTE SCENEN.

PYRRHUS. HERMIONE.

PYRRHUS.

Ni väntade mig ej, prinsessa. Och jag bör
ursäkta mig. Det är förklarligt, om jag stör.
Jag hycklar ej för Er. Det är mig blott en lisa
att vidga oförtäckt mitt svek, min orättvisa.
Sä fäller samvetet sitt domslut i mitt bröst:
jag håller mig för god att tysta ner dess röst.
Jag väljer mig till brud en fången troisk kvinna.
Det är ett brott. Det var för Er jag borde brinna.
Man kunde peka på, att icke Ni och jag
åtspordes, när det slöts ett äktenskapsfördrag
av Menelaos och Achilles framför Troia —
där var ej kärlek med: statskonsten knöt vår boja.
Jag känner likafullt dess band. Jag gav mitt ord
med laga giltighet, om också oåtspord.
Ett heligt löfte kan en kung ej återkalla.
Ni kom. Jag gav Er rätt att över mig befalla,
och fastän redan då en annan skönhet haft
ett farligt försprång för Er höga tjusningskraft,
var jag till offret av min lycka redobogen:
jag ville tvinga mig att dock förbli Er trogen.
Ni var min drottning: och allt intill denna dag
prisgav jag Kärleken åt Hederns stränga lag.
Men Kärleken är stark, går ej att övervinna.
Nu år Andromache mitt hjärtas härskarinna.
Hon hatar mig. Hon svär i dag att till sin död
bli min och älska mig, trots allt, i lust och nöd.
Jag är en trolös man. Vad båtar, om Ni sporde
allt kval det vållat mig"? Jag visste vad jag gjorde.
Förlåt mig icke! Låt Er vrede rasa fritt!
Det blir en lättnad för Ert hjärta — och för mitt.
Niding, förrädare — ja, Ni har lov att kalla
mig vid de värsta namn: ty jag är värd dem alla.
Jag ber Er, tala! I Er tystnad gör sig hörd
samvetets hemska röst med tusen vittnesbörd.

45

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1933/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free