Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Racines Andromaque. Inledning och översättning av Ivar Harrie - Andromache, tragedi av Racine - Fjärde akten - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hermione.
Min kung, hur väl förstår Ni konsten att bekänna
med ädel frihet en förbrytelse som denna!
På helga löften täcks Ni nådigt göra slut,
och säger lugnt, nej stolt: »Så ser en brottsling ut!»
Ja visst. När hörde det till fria krigarseder
att visa lydnad, som en träl, mot tro och heder?
Nej, trolösheten kan förvisso fresta Er:
Ni skryter till och med för den Ni överger!
Er håller ingen ed och ingen plikt tillbaka;
anhålla om min hand och älska Hektors maka,
förskjuta mig, ta mig till nåder, hamna sist
hos den som genom Er sitt käraste har mist,
ge först en kunglig brud Ert ord, så en slavinna,
förråda Grekland åt det Troia Ni lät brinna, —
så gör en man som själv bestämmer vad han vill:
för Er finns intet tvång och ingen ära till!
Tänk blott, vad Er gemål skall njuta av att slösa
på Er de vackra namn som ges åt ärelösa!
Hit kom Ni för att se, om jag är mycket blek,
och skratta åt mig sen i bröllopsnattens smek.
Min gråt och hennes skratt — hur väl det stämde samman!
Men nej — jag fruktar att det blev för mycken gamman . . .
Hon bör ha nöje nog, tro mig, Ers majestät,
av bragderna som förr betecknat Era fjät.
Förtälj för henne om berömmelsen Ni skördat
av Priamos, som Ni vid altaret har mördat.
Hur oförskräckt Ni göt den arme gubbens blod!
Det är en stolt trofé av verkligt hjältemod.
Ni brände hennes hem, Ni dräpte hennes fränder,
halshögg Polyxena med egna bödelshänder
— en syn som kom Ert folk att blossa upp i harm —
vad fröjd att famnas av en sådan hjältes arm!
PYRRHUS.
Ja, den är mycket tung, den blodskuld jag får bära.
alltsen jag hämnades Er moders kränkta ära.
Prinsessa, är Ni själv från blodet riktigt ren?
Dock, hellre glömma vad som hänt för längesen.
Jag tackar Himlen för Ert hån och för Er kyla.
Nu är min kärlek fri, har ingen skam att skyla.
Det var en dårskap, ser jag nu, att pinas så:
jag borde bättre ha känt till oss bägge två.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
