Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Harald Sallberg. En svensk grafiker. Av Nils Palmgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nils Palmgren
En sjömanskrog. iç28.
konstnär. Hans kvalitet som grafiker har i
kamp med materialet och trots yttre motstånd
på ett klart sätt från period till period renats
och höjts. Följer man hans linje märker man,
att han aldrig tröttnat att lära och aldrig
givit sig till tåls med uppnådda resultat. Hans
æuvre vittnar om en seg och ren
konstnärlig vilja. Han har upplevat tiden och
skiftningarna i sin egen konstart, men han har
ändock alltid förblivit sig själv. Hans kärva,
klara, manliga konstnärsgestalt står för vart
år allt tydligare för oss, som älska och i
någon mån känna grafiken.
Sallbergs första grafiska försök stamma
från de tidigaste åren i Etsarskolan. Mitt
eget yngsta blad av Sallberg är daterat 1912
och är en liten snöstudie i akvatintateknik
med sprutgrund. Den är trevande och
ofullgången men har ändå sin påtagliga charm.
I motsats till kamraterna från denna tid
påverkas Sallberg ej märkbart av de franska,
måleriskt arbetande grafikerna. Är det
någon som intresserar honom mer än andra, är
det Rembrandt, vilken han i några små blad
1915 kopierar. Under de därpå följande åren
1917—1918 sysslar han med ett rent
topografiskt arbete »Gamla Stockholm», och de
hundra plåtarna för detta prövande företag taga
nära nog musten ur honom. Det ligger
snubblande nära att teknikern skall förvandlas till
en virtuos hantverkare. Den konstnärliga
ambitionen räddar honom dock.
Redan 1919 är han inne på nya linjer, och
nu kommer hans första blad i den av honom
ofta odlade mezzotintatekniken, det vackra,
mjuka porträttet av hustrun. År 1921 reser
ban för första gången till Frankrike, och han
hemför några få men rätt märkliga
linjeetsningar med parisiska stadsmotiv i klar
realism, bland annat en gatubild med Sacre Coeur
i en intim, nästan spröd stil och med en fin
kontrastverkan. Från 1921 är också
mezzotin-tabladet »Modell», en ung, naken flicka, sedd
bakifrån. Det är i sin mjuka modellering och
sin fina uppfattning av det nakna ett
verkligt kvalitetsblad, som bådar gott för
framtiden. Bladet uppmärksammas också av den
svenska kritiken, och Sallberg skördar för
första gången ett erkännande.
Med år 1923 är Sallberg inne i en helt ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
