Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - P. B. Shelley: Sång till västanvinden. Översättning av Ane Randel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. B. Shelley
du vilde Ande, som kring allt dig rör,
som dödar och som frälser, hör, o hör!
Du, på vars ström i branta skyars vimmel
de fria molnen fly som multna blad,
låt från ett grenverk, vävt av hav och himmel,
regnets och blixtens änglar gå åstad
på blåa ytan av din böljegång!
Liksom när hos en rasande menad
av vinden blåses ut av hår ett fång —
se stormens lockar ifrån zenits topp
till horisonten! Sjung en klagosång,
ty denna natt, när året fyllt sitt lopp,
skall bli en gravkupol där ovanför,
med samlad jättestyrka timrad opp
av töcken, som spy ut, när dagen dör,
ett svartnat regn med blixt och hagel: Hör!
0 da, som väckte ur dess sommardrömmar
det sköna Medelhavets blåa flik,
kristalliskt klar och vyssjad av de strömmar,
som drogo sorlande kring Bajæs vik,
och såg i drömmen slott med torn och tinne
1 vågens skälvning, klar och strålerik,
och höljt i blommor utomkring och inne,
så sköna, som de skapats av ett under.
Där du gått fram, Atlantens lugna sinne
blir vilt, han fläkes upp, och långt inunder
en sakta vaggning savlöst bladverk rör.
Då går kring djupets blom- och gyttjelunder
din röst, som Oceanen darrar för
och grånar plötsligt, full av skräck: O hör!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
