Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Sägner från en Kolmårdsgård. Av Prins Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ro dg a från sjösidan.
Sägner från en Kolmàrdsgård
Av Prins Wilhelm
JTT GOTT STYCKE från
allfar-vägen och djupt in i Kolmårdens mörka
skogar ligger Rodga gård.
Vägen dit går förbi långsträckta sjöar
och timmerfyllda flottningsrännor, där
stockarna sakta vagga fram mot
ålderdomliga sågverk, i vilka de möta sitt öde i
form av en blåhärdad klingas vassa bett.
Det sjunger i stål och trä, när de våta
stammarna klyvas och bli till bräder eller
sparrar i någon ny stuga. Man känner
liksom medlidande med allt detta
kärnfriska virke, som måste fläkas av hjärtlösa
maskiner för att tillgodose människans
trevnad och behov av drägliga
levnadsvillkor, men det kan nu inte hjälpas. Inte
märks avverkningen så mycket i denna
bygd. Mil efter mil stå skogarna orörda.
Granarna bilda riktiga murar av tunga,
hängande grenar, genom vilka man inte
tränger i första taget. På andra platser ha
tallarna överhand. Där går man i stället
som i en högvälvd pelarsal mellan rader av
ståtliga kolonner, som lysa varmt rödbruna
i solskenet. I kronorna över ens huvud
spelar vinden orgel, ekorren smackar och
någon vidvingad tjädertupp sitter som en
stor svart boll och filosoferar för sig
själv. Den tiden är längesedan förbi, när
björnen lufsade omkring i Kolmården och
vargen lät höra sitt klagande yl om
vinterkvällarna. Men har man tur kan man än-
87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
