Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Sägner från en Kolmårdsgård. Av Prins Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prins Wilhelm
Ro dg a från gårdssidan.
nu få se älgtjuren resa sin taggiga krona
i myrarna och räven rinna som ett rött
streck mellan tuvorna med en and i
munnen. Här är orörd bygd. Linnéan doftar,
pyrolan tänder sina vita ljus, lingonriset
stänker bloddroppar i den mjuka mossan,
och ängsullens Iena tottar tyckas vänta på
en konstförfaren spinnerskas händer för
att tvinnas till smidigt silke på en slända.
Timme efter timme kan man gå utan
att möta någon mänsklig varelse. Ändå
befinner man sig mitt emellan Sörmlands
och Östergötlands tätt bebyggda landskap.
Kolmården, som länge utgjorde den
naturliga gränsen mellan Svea och Göta
länder, har alltid haft rykte om sig att vara
otillgänglig och vild. Förr i tiden var dess
mörka skogsbälte ett omtyckt tillhåll för
stigmän och annat löst folk, varför det
inte var rådligt att vika av för långt
från stora stråkvägen. Gick man vilse
kunde man lätt råka ut för ödesdigra
möten. Så har trakten ännu idag bibehållit
något av sin gamla ödslighet. Det är som
om folket där också var rakare i ryggen
än annorstädes, som om de ärvt något av
sjumilaskogarnas höga resning och strama
oåtkomlighet. Idyllen har svårt att hitta
hit, här är ett mörkare och strängare
landskap med en underton av allvar. Och mitt
i denna nejd, där sägner och legender
ännu susa i vinden, ligger det gamla Rodga.
När man första gången kommer dit
verkar det nästan som trolleri. Skogen
öppnar sig oförmodat, och ett, tu, tre ser man
gården på en grön och fruktbar slänta,
som sakta sänker sig mot ett par
långsträckta sjöar. De odlade fälten runt
omkring äro ej stora men se ut att ge rika
skördar, och på vallarnas doftande klöver
går som bäst en flock rödbrokig boskap
och mumsar av hjärtans lust.
Skuggat av hundraåriga lindar skyrhtar
Rodgas branta, brutna och med mörkt
kyrkspån belagda tak. Byggnaden är röd
med vita fönsterposter och har två låga
flyglar, som omsluta en hemtrevlig
gårdsplan. På gavlarna sitta fönstren alldeles
oregelbundet, men det bidrar endast att ge
stället ökad karaktär. Mot sjösidan ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
