Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Sägner från en Kolmårdsgård. Av Prins Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prins Wilhelm
Gamla vävarbostäder.
bredvid vagnen och öppna grindarna åt
fru Graver, som därför aldrig behövde ha
betjänt på bocken. En gång åkte de till
Norrköping, och sin vana trogen lät
Söderström hela ekipaget flyga över den
fällda bommen för att slippa betala tull.
När de skulle hem var han så full att fru
Graver måste leja en annan körsven. Men
denne fick inte hästarna ur stället, och så
blev hon tvungen att ändå låta Söderström
köra. Två gånger tappade de ett av
bakhjulen och hade ett fasligt besvär att få
det fast igen. När det för tredje gången
for iväg på egen hand blev Söderström
ond och skrek: den som har tagit hjulet
får bära opp vagnen till Rodga och gå
själv! Så körde han vidare på tre hjul,
medan Horn-Pär sprang bakefter och höll
i den tomma vagnsaxeln. När de äntligen
kom hem kom hjulet rullande efter och
smällde med en duns i stallväggen.
— En gång var di osams, fortsätter
Österholm, och frun sa te att stalldrängen
skulle köre. Men han kunde omöjligt finne
hästarna i hagen. Då sa hon att han fick
ta så mycke folk från gården han ville,
men hur di leta kunde di ändå inte hitte
dom, di var som bortblåste. Och frun fick
bekväme sej te å be Söderström. Han
ropte på en tie års pojk och gav honom
en skope med vatten, och vad det var mer
i den skopen det vet man inte. Men så
fort pojken satt den innanför grind kom
hästarna, och han ledde ner dom till
stallet. Så när Söderström sa te kunde en
tie års pojk hämte hästar, som inte tjuge
vuxna karlar kunnat ta. Di var allt rädde
för honom, för man kunde ju aldrig vete
vad han tog sej till. Han brukte anföre
långdansen vid skördefesten och bar då
röde handsker. Och så krama han pigorna så
di vitna. Han bodde i den nuvarande
snic-karverkstan, och när nåre pojker en dag
tittade in till honom såg dom Söderström
fare med en eldgaffel längs väggarna och
förstod att han slogs med nån osynlig,
som inte kunde vara annan än den fule.
Fast det kunde ju hände att han supit
mer än vanligt, så det hele inte var så
märkvärdigt som det såg ut.
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
