- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioandra årgången. 1933 /
95

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Sägner från en Kolmårdsgård. Av Prins Wilhelm - Sensommar. Av Fredrik Vetterlund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sägner från en Kolmårds gård

— Hur skulle det vara att gå dit ett
slag, framkastar någon. Där bör vara
vackert just nu i solnedgången.

Om en stund stå vi däroppe och stava
igenom den lapidariska inskriften som
slutar med orden: »Tillkommande ägare av
Rodga bibehållen denna gravvård ostörd».
Kvällsbrisen får björkarnas hängen att
gunga och asparnas löv att skälva. Mot en

brandgul himmel ritar Kolmårdens
sju-milaskogar sin taggiga silhuett. Och
mellan de båda blanka sjöarna ligger den
gamla röda gården som en lysande
karbunkel, infattad i lummig grönska och
kringsusad av sällsamma sägner. Ingen
som varit där kan undgå att fängslas av
historierna om den myndiga fru Gravers
dunkla levnadsöde.

SENSOMMAR

av FREDRIK VETTERLUND

Jag ser dig, som för längesen,
då här jag vankat trägen,
du bleka eftermiddagssken,
som lutar över vägen.
Fastän augusti blott det var,
septembers färg du redan bar
till tallarnes flock
— till hjärtat ock,
mitt bleka eftermiddagssken,
som lutar över vägen!

Stockholms skärgård

Ja, resligt höga, tallar stå,
och mellan dem du tänder
sensommarlycka, som ändå
blir min, om undret händer.
Den skiner stillsamt till mig ned,
matt slöjad sol i strållös fred
på dikenas kant
och gråhällsbrant
— sensommarlycka, som ändå
blir min, om undret händer.

En smula ödemark — och vildt —

och stubbad åker är det,

men just den ro, som livet spillt,

kanhända återbär det.

Rätt sällsamt tyst! Men stunden har

fördröjda smultrons sötma kvar.

Ljum smeker vind

en mossig grind,

och just den ro, som livet spillt,
omsider återbär det.

95

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1933/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free