- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioandra årgången. 1933 /
100

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Svenska romaner och noveller. Av Algot Werin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

karaktärsteckningen, utan helt mänsklig och
tilltalande.

På omslaget till Anna Lenah Elgströms
roman Elsa och kärleken försäkra några
recensenter enstämmigt att hon jämte eller näst
efter Selma Lagerlöf är den mest betydande
av våra kvinnliga författare. Det är orättvist
mot Elin Wägner. Man har också angripit
Böök för att han inte stannade till hos Anna
Lenah Elgström under sin resa kring Svenska
Parnassen. Det ser ut som om man menade
att om Böök gjort detta, så hade hon
därmed haft platsen på Parnassen säkrad. Men
det lustiga är att de som riktat dessa
förebråelser mot Böök inte alls äro hågade att
tillerkänna honom domsrätt.

Anna Lenah Elgström är, som en av
recensenterna säger, en allvarlig och själfull
berättare. Men man kan inte lita på henne på
samma sätt som på Elin Wägner. Hon är
ojämn, kan skriva briljanta sidor, men kan
också bli plågsamt sentimental och oklar.
Om den sjuttonåriga Elsa heter det att hon
var så ung och inte kunde uttrycka de
känslor som rörde sig i hennes själ: »konstnärens
åldriga själ med dess hos henne ännu blott
halvmedvetna känsla av livets sällsamma
sammanhang, dess djupa hjärtas mysterium, dess
helgd. Enheten i alla dess sega rötter ned i
djupet; de ryckte liksom till i hennes eget
unga kvinnohjärta, då hon tänkte på
kriget»... Samvetsfrågan om krigets
berättigande skulle följa henne genom livet. »Ty
samma sorts ovissa, rådlösa, hjälplösa
omutlighet skulle, hur skakad den än kunde bli,
dock alltid till slut få igen balansen och likt
magneten mot järnet riktas mot den envisa
grund av konstnärens och kvinnans
övertygelse om livets helgd, som den dagen fick ett
om också mycket oartikulerat uttryck hos
henne.» Detta skall förklara vad den unga
flickan känner och tänker, men är det mycket
klarare och mer artikulerat än om
sjuttonåringen själv sagt det?

Det verk som Anna Lenah Elgström för
några år sedan påbörjade med romanen Den
kloka Elsa
är emellertid i mångahanda måtto
intressant. Det väcker respekt redan genom
den ambitiösa uppläggningen. I företalet till
den nya volymen kallas det en
utvecklingsroman från 80—90-talens svenska samhälle och
säges vara skrivet i syfte att ge en samlad
bild av en individs utveckling, sedd i
samband med tidens strömningar och den
föregående generationens liv. Författarinnan
värjer sig »på det skarpaste» mot misstanken
att det skulle vara ett memoarverk i den
meningen att det skulle skildra inte bara
verkliga miljöer utan också verkliga personer
och händelser. Det synes överflödigt att
påpeka detta. Att hon vid teckningen av den
kloka Elsas utveckling släppt till av sitt eget
barndoms- och ungdomsliv medger hon, och
det är ju självklart: i annat fall skulle
denna teckning inte ha blivit så bra som den
är. Men hon lämnar också den intressanta
upplysningen att en av huvudpersonerna i den
första volymen, tjänstekvinnan Emma
Karlsson, är »ett porträtt av en karaktär», och att
vid uppbyggandet av disponenten Junckers
präktiga gestalt, som i den nya boken tidvis
blir dominerande, hennes faders ande varit
närvarande. Dessa personer äro ypperligt
tecknade och bidraga starkt till att fasthålla
romanen vid verkligheten. En som också gör
detta är den gode, galante kusken Stolt, som
i verkets andra del i viss mån fyller den plats
Emma Karlsson lämnat tom. Man gissar att
även han är tecknad efter modell. Till det
overkligas värld hör däremot dagdrömmaren
och fantasten Svenning Holm, Elsas far;
han är en »komposition», erkänner
författarinnan själv. Det kan tilläggas att han inte
är tillräckligt fast och följdriktigt
komponerad. Mera levande är då Helena Holm,
Elsas mor, som gifter sig med Juncker sedan
den förste mannen lämnat landet på grund
av oegentlighet i affärer. Hon är ett
konstnärslynne, lidande under sinnets
högspänning, självupptagen och föga moderlig till
sin natur.

Anna Lenah Elgström, som ju är socialt
intresserad, har med sin romancykel velat
ge inte bara en personlig utvecklingshistoria
utan också en serie kulturbilder från sin egen
uppväxttid, de årtionden då det moderna
Sverige också växte fram, då väckelsereligion
och socialism konkurrerade om själarna och
industrien skapade nya samhällen, byggde
järnvägar och fabriker och högg sig in i
skogar och ödemarker. Hon har en del
intressanta iakttagelser rörande dessa ting att
meddela läsaren. Det bästa i boken är dock
flickskildringen. Elsa är en liten originell
varelse, som man fäster sig vid och kommer
ihåg. Hon är ful, livlig, intelligent, har en
svärmande fantasi och en lust att göra något
stort i världen. Med allt detta är hon en
ovanligt hederlig liten själ, mån om att göra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:51:06 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1933/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free