Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
förekommit, som kanske icke är lika
aktningsvärd eller, då det är svårt att rannsaka
njurar, icke varit lämplig- i sin form. Jag var
själv med i salongen, då en del personer i
etiskt, religiöst och fosterländskt syfte ville
störa föreställningen genom nedkastande av
tomater och glasrör innehållande
illaluktande ämnen, s. k. stinkbomber. Även lappar
med uppmaning: »Vakna Sverige» seglade ned
från höjden. I den mån det gällde en
uppmaning att hålla ögonen på och stuka till
samhällsupplösande krafter och olika former av
våldsamt uppträdande mot laga ordning
kände jag med demonstranterna, som
egendomligt nog uttryckte sitt renhetskrav i
stinkbomber. Ja, några demonstrerande voro till den
grad gripna av sin moralitet, att en av dem
riktade en våldsam spark mot underlivet på
den väldige mulatt, som utövade en portiers
dekorativa befattning i teaterns förhall.
Sparken var sådan att mannen måste intagas på
sjukhus. Det egendomligaste och märkligaste
med det kanske icke så litterärt betydelsefulla
men synnerligen intresseväckande stycket är
dock, att enligt vad författaren Mr. Marc
Con-nelly sade mig inga demonstrationer eller
någon egentlig opposition förekommit i U. S. A.,
där man dock ej bara i Ku-Klux-Klans
nationalistiska våldskretsar utan också på
frikyrkligt håll sällan nekar sig högljutt och
våldsamt klander mot olika uppfattningar. Det
var med ett visst obehag man tänkte sig, att
den sympatiske, älskvärde författaren, som
var vänlig nog att besöka den skadade negern
på sjukhuset, skulle i U. S. A. få berätta om
»äkta svenskars» tillvägagångssätt i
negerfrågan.
På min begäran att få veta vad som i den
svenska framställningen på Dramatiska
teatern misshagade författaren, svarade han:
»Allt förefaller här vara riktigt uppfattat, och
spelet var ypperligt. Kanhända var det ibland
litet för fint. Så hade jag t. ex. tänkt mig
nattlokalen i Babylon något tarvligare. Men
denna seen är värdefull också som den här
ges.»
Författaren säger i sitt förord: »The green
pastures is an attempt to present certain
aspects of a living religion in the terms of
its believers. The religion is that of thousands
of Negroes in the deep South.»
Skådespelet innehåller icke bara
negerbarnens uppfattning av Gamla Testamentet —
de kunna ju blott förstå ett och annat av
vad som framställes —, och allt kan väl knap-
Edv in Adolphson som regissör
Hyr kan i Film.
past vara möjligt att fatta ens för
fullvuxna negrer. Det skall vara åtminstone andligt
högt utvecklade negrer och vita som kunna
begripa den senare delen av stycket, där det
hårdare gammaltestamentliga gudsbegreppet
övergår till en senare uppfattning av
barmhärtighetens Gud, ett bevis för hur
människorna skapa om Gud efter sitt sinne. Här kan man
väl förstå, att känsliga fromma själar bli illa
berörda av detta människornas Gudskapande.
De gå gärna med på att människorna
format Zevs eller Odin, men vägra att anse
detsamma då det gäller Jehova.
Olof Molanders fantasirika och sinnrika
regi och konstnären Sven Erik Skawonius’
dekorationer ha mäktigt bidragit till styckets
framgång. Skådespelet har blivit ett
mysterium, en theatrum pauperum, gjort för de
icke-naiva, och den enorma framgång
stycket haft visar att teaterchefen hade rätt, då
han trodde att ett sådant mysteriespel, där
nästan alla de uppträdande äro ens bekanta
sedan barnsben, skulle liksom »Spelet om En-
I 11
Fot. Almberg &• Pr ei? titi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
