Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
Fot. Almberz Gr Preinitx.
Märta Ekström som Z e b a i Guds g r ö ?i a ängar.
det andliga på varje kvadratmil, kunde skriva
ett officiellt festspel, som dög på en
tittskåps-teater. Det lät nästan rudbeckianskt
yverbo-ret med prologens sköna och mäktiga ord:
Se fram, du svensk, långt över stundens strider,
emot det mål du nalkas fast igenom bistra tider,
emedan du är född att bygga över världen
den himmelssal, vars grundval fadren fordom
röjt med svärden.
Och skåda här den man, som Gud oss sände
och i vår värsta natt till oss en stjärna tände.
Han är den kraft, som i vårt hjärta drömmer,
lian är det mål, som Sverige aldrig glömmer.
I hans gestalt vi ska oss själva finna
och seger vinna.
Redan dessa ord kunna göra de moderata
tidningarna lugna och — kan man tillägga —
de fullt frisinnade litet oroliga.
Titeln Vi, pluralis majestatis, som
användes av pressen — så i skådespelet »Det store
Vi» — och av konungarna, lär i detta stycke
skola betyda, att de många jagen skola
samlas till ett kollektivt Vi. Människorna,
således även Ludvig Nordström, äro alltid nå-
got irrationella. Det stora »Jaget» är honom
sympatiskt, och vi alla kunna väl också gå
med på, att vi hoppas på de tider, då vi med
litet mera innerlighet och samkänsla än nu
tala om »vi människor».
Med en viss vördnadsfull ängslan går mar»
till ett galaspektakel eller bevistar ett
festspel i sexton bilder. En patriotisk militärisk
revy! tänker även den fosterländskt sinnade
försvarsvänlige med någon bävan. Men jag
hade mycket mera behållning än jag väntat.
Mycket var vackert, originellt och högstämt.
Riktigt ruskigt var det egentligen bara då
Gustav Adolf i en syn skådar vår tid, låt
vara att han bara såg röken av den och ej
förnam bensinlukten.
Och slutligen, är det ej litet för
hyperidea-listiskt av den kloke och praktiske Gustav
Adolf, som ville bevara Sverige mot
Wallensteins och kejsarens hot och troligen önskade
få ett fast grepp i Nordtyskland och
därigenom betrygga Sveriges östersjövälde, att han
går så långt, att han kallar sitt deltagande i
trettioåriga kriget för »vår Frälsares sista
stora krig i världen». Jag tycker mycket om
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
