Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Johan Johansson. En skånsk målare. Av Carl Gunne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl G. L a ti r i n
Mor i trädgården, içij-
konsten utan också hade sin orsak i att
utställningen mindre lyckligt och föga
representativt företrädde denna konst.
Det är beklagligt, att skånekonstnärerna
under det senaste decenniet undvikit att
söka förbindelse med upp-Sverige och att
stockholmska konstnärliga myndigheter och
utställningsarrangörer till följd av denna
bristande kontakt ej alltid tagit den
hänsyn till skånekonsten som denna borde ha
haft rätt till.
När det skånska 1900-talsmåleriets
ledande kraft, Johan Johansson, gjort
succés i Stockholm med en retrospektiv
utställning denna höst, bör detta hälsas
med tillfredsställelse, även om den skånska
pressen med ett maliciöst leende noterat
Stockholms »upptäckande» av Johansson.
Johansson var visserligen ej den ende
av de unga målarna under åren närmast
före kriget som sökte åstadkomma en för-
nyelse av det skånska måleriet, för vilket
faran av nedsjunkande i ett fridfullt otium
hade blivit betydlig, men han var den som
hade de största förutsättningarna att
konsekvent förverkliga de nya konstnärliga
idealen och därigenom ingiva både
kamrater och publik det förtroende och den
tillförsikt som var nödvändig för en
samling kring nya fanor. Hans förmåga att
omplantera det europeiska måleriets nya
konstnärliga inställning i den skånska
jorden och att skapa en konst, som gav
uttryck för tidens strävanden, men ändock
hade en omisskännlig sydsvensk särprägel,
gjorde honom till centrum i den unga
skånska konsten. Hans konst var också särskilt
lämpad härför: hans kolorit har must och
frodighet, hans formuppbyggnad har
lugn och stabilitet, allt egenskaper som
skåningen är stolt över att räkna som sina.
Decenniet före krigsutbrottet 1914 är
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
