Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Problemet Borgå lantdag. Av Eirik Hornborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eirik Hornborg
att de deputerade icke kunde anses
lagligen representera Finlands folk, och att
en ständerförsamling borde enligt gällande
svensk lag och hävd sammankallas.
Även Göran Magnus Sprengtporten,
som nu vid nära sjuttio år trodde sig stå
inför förverkligandet av sin mannaålders
drömmar, arbetade för en finländsk
ständerförsamling. I anslutning till ett av
honom uppgjort förslag utarbetade en
tre-mannakommitté, av vilken han var
medlem, ett program för organisationen av
Finlands styrelse. I spetsen för
förvaltningen borde stå en generalguvernör med
vidsträckt maktbefogenhet, och
skriftväxlingen mellan honom och kejsaren skulle gå
genom de ryska ministerierna. Ett centralt
styrelseverk skulle organiseras med
generalguvernören som ordförande. Det
officiella språket skulle förbliva svenska,
intill dess att förhållandena tilläte ryskans
tagande i bruk. I landet gällande lagar
skulle bibehållas, och Finland borde
erhålla »en allmän och konstitutionell
församling», d. v. s. en lantdag. I detta
förslag gjorde Alexander själv den betydande
ändringen, att han sköt de ryska
ministrarna åt sidan och förbehöll sig att direkt
träda i förbindelse med de finländska
myndigheterna. I vad mån hans beslut att
sammankalla Finlands ständer föranleddes av
Sprengtportens förslag, är naturligtvis
omöjligt att utreda. Med all sannolikhet
vägde för kejsaren den finska
deputationens ord tyngre än den gamle
riksförrädares, som redan under många år hade
nyttjats i underordnade värv i det ryska
rikets tjänst och först i samband med
kriget i Finland ånyo för en tid flutit upp
till händelseförloppets yta. Men huru
härmed än må ha förhållit sig, var dock
Alexanders personliga beslut huvudsaken.
Han fattade det efter återkomsten från
Erfurt och under inflytande av de
storpolitiska överväganden, som stodo i
sammanhang med det skickelsedigra kejsar-
mötet. Alexander motsåg kommande
omstörtningar i Europa, och han önskade vid
sin huvudstads port ha ett tillfredsställt
folk, på vars trohet han kunde lita.
Och härmed är man framme vid
grundförutsättningen för kejsarens
tillmötesgående: den övergivna riksdelens sega
försvar och tydligt ådagalagda trohet. Ett
folk, som utan motstånd hade böjt sig för
erövraren och bytt överhet som man
byter hatt, hade man icke behövt visa någon
storsinthet. Hade kriget varit slut på
våren 1808 (och hade det endast kommit an
på de män, som ställts på ledande poster
inom den tidens svenska rike, så hade det
gått så), då skulle Alexander aldrig ha
kommit på den tanken att inom det ryska
självhärskardömets gränser upprätta en i
det inre självständig konstitutionell ståt
—• ett i och för sig högst säreget
experiment av en rysk kejsare. Det var de
hemförlovade fästningsgarnisonernas flykt till
armén, det var bulletinerna från Ruona,
Oravais och Koljonvirta, det var
bonderesningarna på Åland, i Österbottens
svenskbygder, i Savolaks’ och Karelens skogar,
som bildade den naturliga bakgrunden till
kejsar Alexanders märkliga beslut. En av
dess förutsättningar var givetvis hans vid
denna tidpunkt starka intresse för
västerländska samhällsformer.
Alltnog: när i början av december 1808
de svenska trupperna definitivt utrymde
Finlands fastland, var ständermötet en
besluten sak. Vid samma tid utnämndes
Finlands förste ryske generalguvernör, G. M.
Sprengtporten. Till föredragare av
finländska ärenden inför kejsaren utsågs på
nyåret Alexanders privatsekreterare
Mikael Speranskij, en trettiosjuårig man av
ringa härkomst, men liksom kejsaren själv
besjälad av beundran för den
västerländska idén om rättsstaten.
Lantdagskallelsen utfärdades den 1
februari. Till plats för ständermötet hade
utsetts Borgå. Åbo hade naturligtvis legat
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
