Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Richard Wagner. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Richard JVa■ g n e r
frågas, om icke all konst efter sitt eget
begrepp innebär ett uttryck och om detta
försvagas därför att det som medium haft
ett diktverk eller en bildvärld, skapade av
tonkonstnären. Man kunde tycka, att
skaparkraften på den grund borde vara
starkare.
Det är märkligt, att Wagners stora verk,
lika helstöpta som de äro, på samma gång
äro så egenartade och självständiga i
förhållande till varandra. När man en gång
frågade Richard Strauss, som, från den
tekniska och virtuosa sidan sett, är den
främste av Wagners efterföljare, vilket av
dennes verk han satte högst, svarade han:
»Det som jag senast hört.» Vad som
särskilt väckt häpnad och beundran är att
Mästersångarna följde omedelbart efter
Tristan i hans alstring, att mästaren
sålunda efter kärlekstragediens högsång var
mäktig konceptionen av det så mycket
objektivare tänkta och för en så helt annan
13—Ord och Bild, 42:a årg.
stämning — den stora humorn — avsedda
verket.
Med slående klarhet har Wagner i sitt
öppna brev till Berlioz, som svar på ett
ganska ohemult angrepp från dennes sida,
angivit själva huvudprincipen i sin konst.
»Jag insåg», heter det här bl. a. »att just
där, varest den ena konstens gränser
visade sig oöverstigliga, den andra konstens
verksamhet med största bestämdhet
framträdde, att sålunda genom en innerlig
förening av båda det för var och en
oupphinneliga kunde uttryckas med den mest
övertygande klarhet; medan bemödandet att
endast genom den ena konstartens medel
uttrycka det blott genom en samverkan av
båda möjliga, måste leda till urartning och
förvirring, till det rent orimliga, och
lända de särskilda konsterna till fördärv.»
När nu Wagner binder tonspråket med
hela dess uttryckskraft till bild- och
orddramat, kan man med fasthållande av den
Graaltemplet på Mont S a l v a t. Dekoratio n till Parsifal vid
uppförandet i Bayreuth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
