Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten Linder
Som den myndige direktör Roselis
motspelare står i romanen Länstidningens
platskorrespondent Sterner, fordom redaktör, men
störtad på grund av sin vägran att gå
tidningsägarens privata ärenden. Med sin
notisjakt i Allmänninge, hundra mödosamt
hopplockade rader pr dag, har han nu att
underhålla en barnrik familj och under kryperi
för partier och makthavare söka rädda
resterna av sin idealitet. Det lyckas icke alltför väl.
Plågad av sin husliga misär faller ban
offer för den sköna primadonnan i ett
kringresande teatersällskap, vilken rymmer med de
pengar Sterner har fått förtroendet att
insamla till hedersgåva åt jubilaren Rosell.
Sterner får med sin bekännelse krypa till
fötterna på den mäktige själv, som håller en
ljungande moralisk straffpredikan för
för-skingraren ...
Innan romanen slutar får dock Sterner
tillfälle att på ett annat sätt ingripa i direktör
Rosells öde. Vad som saknas i dennes lycka
är en av honom och isynnerhet av hans hustru
efterlängtad arvinge. Men även denna brist
avhjälpes tack vare fru Rosells rådighet och
utan att någon i Allmänninge anar, att den
verklige fadern till barnet är den förfallne och
föraktade tidningsmurveln Sterner.
Mobergs människoskildring är i denna
roman genomgående brutal och cynisk, och han
försvarar den troligen liksom Sterner med
att »livet självt är cyniskt och oanständigt».
Bakom Allmänninges putsade fasader dölja
sig brott och olyckor, affärsbedrägerier och
äktenskapshelveten. De överallt verksamma
drivkrafterna äro uteslutande penningbegär
och könslystnad. Den tjocka luften i ett
småstadssamhälle, som är en avbild av
Samhället, slår kväljande emot läsaren. De enda
personer som ha bondeskildraren Mobergs
fulla sympati äro de som från landet förirrat
sig in i Allmänninge utan att ändå förneka
sitt ursprung, bankdirektörens skolkamrat,
den redlige diversehandlaren Magnusson, och
bondflickan Vendia, som bragts i olycka av
en arbetslös fotbollsdåre. Eljest är bilden
etsad med idel skarpa och frätande syror och
med något av hatets frenesi.
Troligen skulle dock den satiriska
slagkraften ha vunnit på en något mindre bredd. Som
det nu är, hinner man grundligt vantrivas
i det dåliga sällskapet, och något som helst
psykologiskt intresse kan ju en romanhjälte av
A. P. Rosells kaliber inte erbjuda, typen må
vara aldrig så väl träffad.
Inom åttiotalsrealismen kunde man vid
sidan av den sociala tendensdikten urskilja en
naturalism som uteslutande gick ut på en
dyrkan av livets primitiva alstrande och
själv-uppehållande krafter och ett förhärligande av
den rent animala naturdriften och livslusten.
Zola skrev vid sidan av sina arbetarromaner
böcker som La faute de l’abbé Mouret, där
naturmänniskans kärlekslycka ställdes i bjärt
kontrast till den religiösa asketismen, eller La
joie de vivre, där han på frågan: »Hur skall
man kunna leva, när tingen krossas under
våra fötter varje timme?» med hänförelse
svarade: »Men lev då! Skulle det inte vara nog
att bara leva?» Hos oss var Strindberg en
tid hänförd av Zolas naturevangelium,
prisade La faute de l’abbé Mouret som »ett
kolossalt skaldestycke» och slog själv i Giftas ett
slag för naturdriftens rätt mot kultur och
religion. I en samtidig uppsats med rubriken
Livsglädje hävdade han människans naturliga
behov att få vara »ett lyckligt och muntert
djur». Bakom det hela låg naturligtvis
darwinismens nya syn på människan som endast
ett led i naturens stora och obrutna
sammanhang.
Det kan ha sitt intresse att erinra om
detta fenomen med tanke på vår mångomtalade
nuvarande unga falang av primitivister och
livsdyrkare. Bakom deras livsinställning
ligger väl framför allt freudianismen och dess
teorier om driftsutlevelsen, och som litterär
lärofader har D. H. Lawrence efterträtt Zola.
Det är sant att våra dagars primitivitetskult
i jämförelse med naturalismen också är en
helt annorlunda omgripande och ingalunda
exklusivt litterär företeelse. Men fullt så nya
som man påstått äro dock knappast de
litterära uttryck den tagit sig.
Man kan som exempel ta Gustav
Sandgrens roman Livet är rikt, en titel med
samma programmatiska innebörd som Zolas La
joie de vivre. Det är livet i en stor
hyreskasern som Sandgrens roman återger i
filma-tiska glimtar. Nästan i varje lägenhet
utspelas en tragedi. Girigbuken Karlsson blir
vansinnig, när ett av småbarnen bränt upp hans
sedlar i spisen. »Agenten» blir mördad under
ett våldtäktsförsök. Oftast är det dock de
veka och värnlösa som utnyttjas av de starka
och brutala. Tioåringen Tor spelar fiol och
drömmer om en bättre tillvaro, men hans far
plågar honom med sina råheter ända tills
han rymmer hemifrån. Gunnar och Karin
älska varann, men på midsommarnatten blir
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
