- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioandra årgången. 1933 /
242

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Gustav Lundbergs porträtt av Ludvig XV och Maria Leczynska. Av Gunnar W. Lundberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gunnar W. L lindberg

Det förefaller en smula underligt att
dessa intressanta pasteller ej hamnat i
någon av den franska statens samlingar, men
att för ögonblicket reda ut historien om
hur de kommit från Frankrike har ej
lyckats. De ha dock en gång i tiden prytt en
av salongerna på Ljungs slott vid Motala
ström — så långt kunna vi tack vare en
Bukowskiauktion (1911) spåra dem. Som
en förmodan kan man antaga, att de
kommit till Sverige med en av slottets forna
ägare greve Axel von Fersen, Marie
Antoinettes vän.

Ludvig XV :s brud var sju år äldre än
han själv, och om man får tro en del
samtida brev- och memoarskrivare, var hon
snäll och from men långt ifrån
någon skönhet, snarare ful. Om nu så
varit förhållandet, vilket är mer än
troligt, måste vi dock erkänna att Gustav
Lundberg gjort sitt bästa i detta porträtt.
Den tjugotvååriga drottningen, som är sin
moder Katharina Opalinska upp i dagen,
har han lyckats förläna ett odelat
sympatiskt utseende, och även om hon är
förskönad, är porträttlikheten dock mycket
väl träffad. Hovmålares servila och
obli-gata smicker måste man alltid se bort
ifrån. Under de elegant penslade
ögonbrynen, som ej äro fullt så förnämt
uppdragna som hos fadern, blicka hennes
stora, bruna ögon lugnt och rofyllt fram.
Det mörkt gråpudrade, lockiga håret är
prytt av ett juvelsmyckat diadem, och en
tung nacklock faller ned å vänstra
skuldran. Den välformade munnen är dragen
till ett svagt leende. I barmen å det
gulbruna brokadlivet är fastsatt ett stort
smycke, och över axlarna vilar den
blåa hermelinsfodrade manteln, fäst med
en agraff å ena axeln. Bakgrunden är
mörkblå.

Konstnärligt överlägsen denna bild är
pastellen av den femtonårige franske mo-

narken, iförd rustning och S :t
Espritordens blå band över bröstet. Ansiktet är
delikat behandlat och gör ett synnerligen
levande intryck. Det vackra och något
barnsliga anletet är »vackert som själva
kärleken», enligt vad markis d’Argenson
och flera andra av tidens krönikörer
intyga. »Il est toujours beau comme 1’Amour
avec de longs cils qui frisent, un joli teint
et une charmante petite bouché», skriver
hertig de Villars i sina memoarer, och även
advokaten Barbier, som mött honom på
en av sina promenader, är nästan stolt
över hans utseende och talar berömmande
om hans »très belle tëte».1

För konungens ikonografi är porträttet
av största värde såsom målat »ad vivum»,
och det är intressant att jämföra det med
Rosalbas tidigare pastell hos greve
Rohan-Chabot i Paris samt med de Troy’s
graciösa helfigursporträtt av konungen
stående bredvid den lilla infantinnan av
Spanien — hans då tilltänkta drottning —
målat ett år tidigare och nu bevarat i
Pittigalleriet. Man konstaterar att den
officiella porträttypen av konungen,
vilken kan spåras redan i Rigauds tavla från
1715 i Versailles, i och med Lundbergs
pastell från 1725 är fastslagen. Den kom
sedermera att varieras allt efter åldern av
Lemoine, La Tour, Nattier, Carle och
Louis Michel Van Loo och flera andra av
det adertonde århundradets store
por-trättörer.

1 Även senare — troligen någon gång i
början av 1730-talet — har Gustav Lundberg
återigen avkonterfejat det franska konungaparet.
Dessa pasteller, som nu hänga i Versailles slott,
äro till uppställningen i hög grad lika de här
beskrivna, ehuru i fråga om den konstnärliga
kvalitén ej på långt när så goda. Då vi redan
tidigare behandlat dem i Nationalmusei årsbok
(1929), där de äro avbildade, ha vi ingen
anledning att återigen uppehålla oss vid dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1933/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free