Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Johannes Brahms. Av Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johannes Brahms
Johannes Brahms.
Men Brahms’ rena tonskapelser ha dock
ett lika mäktigt, fastän icke i idéns form
utgestaltat, innehåll som Wagners
musikdrama. Även de — man tänker då i första
hand på hans symfonier -—• äro
världsdikter, fastän blott och bart i toner, vilka nå
nära Beethovens, fastän de i allmänhet ej
äga dessas melodiska glans och glöd och
oändliga skönhetsdjup. Även i dem
uppenbaras tingens djupaste väsen, som springer
fram än som vilande syner, än som själva
själsdramat, viljekampen i rörelse, vilken
enligt Schopenhauer musiken, och i
synnerhet den symfoniska, återger med
tonmassornas skiftning och böljegång, med det
instrumentala skeendets spännings- och
lösningsprocesser.
Jämför man Wagner och Brahms,
framstå de i spegeln både av sina verk och
levnadsöden som vitt skilda
individualiteter. Givetvis var Wagner i högre grad
än Brahms en idéernas, den filosofiska,
historiska och poetiska bildningens man.
Särskilt påfallande är, att han bragte sina
tankar till ett skarpare begreppsligt
medvetande ; hans med all sin ursprungliga
och spontana kraft genomreflekterade
konst är ju en i alla tider tämligen
enastående företeelse. Begripligt nog tillhör ej
Brahms de okultiverade musikernas klass;
han strävade tvärtom oavlåtligt att utvidga
sin mänskliga och litterära bildning — han
var en stor älskare av resor och böcker —•
men det spekulativa draget, som är så
framträdande i hans musik och dess
former, tillhör i övrigt ej hans personlighet.
Medan Wagner av naturen hade smak för
det yppiga och glänsande, präglar en
nästan kärv enkelhet Brahms’ levnadssätt.
Wagners dramer ha åtminstone
stämningslikhet med den katolska kulten, och
rökelse uppstiger från hans konstaltare. Brahms
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
