- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioandra årgången. 1933 /
270

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Det besegrade livet. En studie i Pär Lagerkvists författarskap. Av Erik Blomberg. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Erik Blomberg

Och du skall komma,
de heta bränder

bliva till blommor i dina händer,
till en ovansklig vår hos mig,
då du skall viska:
— Jag älskar dig.

Templet blir symbolen för denna unio
mystica, denna kärlekens förening’ till ett enda,
där jaget utplånas, men livet på samma gång
kännes närvarande som aldrig förr. Men
kärleken är på samma gång modern, som
återknyter det eviga släktbandet, skänker
gemenskap med både jorden och evigheten.

När hon är när dig, livets mor,
då värms ditt hjärta och du tror
på sol och vår. Då lever du
som ej har levat intill nu.
Då är du till i världen,
i hemmet, nära härden.

Då blommar det, ditt släktes träd,
på jorden leva skall din säd.
Du är ej längre bara du,
ditt väsen sig förvandlar nu,
din stam skall sig förgrena.
Du är ej till allena.

Bland Lagerkvists aforismer i Ord och
Bild fanns där också en om kärleken: »Ingen
älskar människorna. Därtill är de både för
många och för mångahanda slag. Men den
som blott har en enda av dem verkligen kär,
han går var morgon god och troende ut
ibland dem.»

Det är åt denna förvissning Hjärtats
sånger ge uttryck. Tonen är starkare och friare
än i författarens tidigare lyrik, luften mera
jordisk, även där den tindrar av ett besjälat
ljus. Dessa sånger, av vilka några höra till
de skönaste i hela vår erotiska poesi, ha
stigit ur ett hjärta som kämpat och lidit och
därför kan känna lyckan som ett under.

Men denna lycka innebär ingen försoning
med livet. I Hjärtats sånger ingår en dikt
som slutar:

Blott detta liv, som flyktigt hejdar sig,
som på en rastlös färd är gäst hos dig,
förvandlande ditt stoft till lust och smärta,
ett stycke kött till ängslat mänskohjärta.

Och dock det fordrar jag skall vörda det,
dess tomma skänk av slapp oändlighet.
Jag vördar intet av det oss blev givet.
Jag vördar människan, föraktar livet.

I den sista versraden ligger Lagerkvists
hela livsåskådning sammanpressad. Hans
nästa verk utgör en enda vältalig
kommentar till texten.

*



Det besegrade livet är en
bekännelseskrift, dess patos är besläktat med de
medeltida mystikernas eller med en modern
kristen predikares som Kirkegaard. Med
kristendomen förnekar den jordelivets värde och
förkunnar andens seger, men den går längre
än kristendomen, då den i livet inte ens ser
något ont, som man ärligt kan strida mot,
utan blott en blind och krälande djuriskhet,
ett måttlöst vältrande kaos av födelse och
död.

Livet kan aldrig förverkliga oss, det som
är människan kan inte uttryckas genom liv.
Världen är ett fängelse, som stänger oss
inne i sina skumma hålor, men vi tillhör den
inte, lika litet som örnen tillhör buren, där
han hålles fången, utan endast rymden, hans
rätta hem. Vår sanna värld är anden,
människohjärtat, där det oförgängliga tagit sin
boning, där livet blivit till, där godhet och
rättfärdighet, där det gudomliga har skapats.

Därför är det människan som skall
förhärligas, inte livet. Allt det högsta och
ädlaste hos människan har varit en flykt från
livet och en förnekelse av det. I kamp mot
livet har människoanden skapat sin värld av
rättfärdighet och kärlek.

Om och om igen formuleras denna
oförsonliga motsättning mellan människan och
livet: — Livet är inte avsett till att
förverkliga oss. — Livet är oss inte nog. — Livet
förstår oss inte. Själv är det något annat
än vi. — Livet kan förintas, men inte vi. —
Med oss är det en mening, med livet ingen.
— Att bekämpa livet är att kämpa för
mänskligheten. — Alla dessa aforismer variera det
tema som Lagerkvist redan givit i Hjärtats
sånger: »Jag vördar människan, föraktar
livet.»

Allt ljus i jordelivet är blott ett flyktigt
återsken från hjärtats värld.

»Då något på jorden är stort och förklarat,
då är det människosjäl, något som evigheten rört
vid, ej flyktigt liv. När ett himmelskt skimmer
sprides över tingen, då är det vi. Allt detta är
vi. — Ja, vår är fågelsången — först inne i
våra bröst blir den ett hav av ljus. Vår är
sommarhimlen — när vår blick söker sig dit upp
blir den till en strålande krona över
människolivet. Våra är sommarängarna — jäser det kan-

270

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1933/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free