Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Comédie-Française. Av Kjell Strömberg. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kjell Strömberg
Albert Lambert.
F è r au dy.
sekelskiftet lyste upp hela det europeiska
teaterfirmamentet. Alen det är icke
stjärnorna som göra Comédie-Française till
vad den är i våra dagar. Alan kan heller
icke säga, att samspelet ställer den
franska nationalscenen i en särklass, hur
högklassig och jämn ensemblen än är. De
äldre societärerna ombesörja själva
regien, med chefen som mellankommande
part och ordnande hand i sista instans.
Lika gott samspel och en lika vårdad
utstyrsel bjudes på mången privatscen. Alen
det är icke så svårt att prestera när man
kväll efter kväll i månader och år spelar
samma pjäs eller i varje fall håller en
likartad repertoar. Comédie-Française måste
se till att alltid ha »the right man in the
right place» i sin mångskiftande repertoar.
Det måste finnas en »chef d’emploi» för
varje större roll och dessutom en eller
flera ersättare. Fordom voro rollerna
strängt uppdelade i bestämda fack, och
den till tjänsteåren äldste societären hade
statutenlig förstahandsrätt till
värdigheten av »chef d’emploi» inom sitt fack.
Denna stränga hierarki upprätthålles nu-
Bernard.
mera endast i den klassiska repertoaren,
och även där med en viss smidighet. En
»jeune premier» kan mycket väl anförtros
en »premier röle tragique», om han därtill
befinns lämplig, men en premier tragique
kan också, om han har lust, behålla en
jeune premier-roll, tills han blir både
sextio och sjuttio år. Det gäller dess värre
även spinnsidan, vadan man ej sällan och
på ett för illusionen onekligen rätt
störande sätt överraskas av ganska moderliga
ingenuer och matroneliknande subretter.
Inom den moderna repertoaren äro
rollfack liksom genrer mer eller mindre
utsuddade, och för en allvarlig
karaktärsroll i ett modernt stycke visar sig i regel
en ordinarie premier comique lämpligare
än sin tragiske konkurrent av samma
rang, för ätt icke tala om att en simpel
»role de convenance» lätt nog kan
förvandlas till en »grande utilité».
Mounet-Sully dog 1916; om hans yngre
bror, Paul Alounet, har det sagts, att han
var den siste som ledigt och naturligt
rörde sig med Herakles’ klubba, Tiresias’
spåmansstav och Orestes’ glaven. Han är nu
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
