- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioandra årgången. 1933 /
338

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Kulturen är äldre än människan. Av J. G. Andersson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

J. G. Andersson

våldsamma andliga kraftmätning, som
under renässanstiden bröt ner den gamla
geo-centriska världsåskådningen.

Utvecklingslärans begynnelse kunna vi
spåra tillbaka till Lamarcks Philosophie
coologique (1809), men dess stora
segertåg markeras av Lyells Principles of
Geo-logy (1830), Darwins Origin of Species
(1859) och Haeckels Naturliche
Schöp-fungsgeschichte (1868). Även in på
filosofiens och sociologiens domäner fördes
utvecklingsläran genom Herbert Spencer.

Naturforskningens trosvissa vårtid
under senare hälften av förra århundradet
har nu bytts i en kritisk omvärdering av
mycket, som var kategorisk sanning, då de
äldre av oss som entusiastiska studenter
flockades under evolutionismens fanor.

De exakta vetenskapernas en gång
sakro-sankta fundamenter hålla nu på att
byggas om av en ny forskargeneration.

Grundämnena falla sönder i sina
primfaktorer, och atomsprängningen är ej blott
en romantisk utopi. Själva grunden för
vårt fysikaliska vetande, läran om
materiens och energiens oförstörbarhet,
vacklar, och de en gång självklart orubbliga
grundbegreppen tid och rum ha nu blivit
så svårfattbara, att vi vanliga dödliga få
nöja oss med att utlämna dem till
fackmännens formuleringsskicklighet.

Även inom de biologiska vetenskaperna
ha vi att konstatera en omvärdering av de
utslitna trossatserna. Darwins lära om det
naturliga urvalet under kampen för
tillvaron som primus motor har numera
nedskrives till en hjälpteori, den där sprider
ljus över många företeelser utan att råda
suveränt över utvecklingsförloppet, så som
vi entusiastiska darwinister en gång
föreställde oss.

Men denna kritikens stormvind, som
sopat bort många av vår ungdoms dyrkade
tempel, har varit en omätlig vinst för
forskningen, och det är de senaste
årtiondenas oerhörda anhopning av, tack vare

förfinade forskningsmetoder vunna, nya
fakta, som gjort det möjligt för oss att
tränga djupare in mot tingens verkliga
väsen.

Darwin är död, leve Darwin, skulle vi
med fog kunna utropa. Större och fastare
än någonsin reser sig hans gestalt som den
främste banbrytaren för den universella
utvecklingstanke, vilken under
forskningens fortgång avförts från dagordningen
på det segerrika sättet, att den blivit allas
vår egendom, sedan under de sjuttiofyra
år som gått sedan Darwin offentliggjorde
sin Origin of Species varje nyfunnen art,
varje ny anatomisk upptäckt, varje
fossilform, som knackades ut ur berglagren,
fogat led till led av det livsformernas stora
stamträd, vilket den gamle mästaren
anade, men som vi nu kunna spåra i många
dess utgreningar.

På ett alldeles speciellt sätt har studiet
av ryggradsdjurens, och främst bland dem
däggdjurens historia, sådan den avslöjats
genom de stora fossilfynden, klarlagt
inför våra ögon utvecklingens gång. Få
bland oss torde ha allvarligt reflekterat
över vilken underlig varelse vi ha i ett
djur, som nu i bilarnas tidsålder börjar bli
en sällsynthet. Jag syftar på vår gamla
vän hästen. Vi ha alla vuxit upp med hans
bild som ett kärt och vackert inslag i vår
barndoms stora minnesbok, och därför ha
vi vant oss att betrakta detta högst
underliga djur som något helt självklart. Och
dock är hästen både i sin egenartade
tanduppsättning och sin ännu märkvärdigare
entåiga fot en av de besynnerligaste
varelser som någonsin trampat Guds gröna
ängar.

En ofantlig mängd fynd av skelett
tillhörande forntida hästformer av vitt skilda
åldrar från tertiär-tidens begynnelse fram
till våra dagar, fynd till vilka Europa,
Asien och Amerika genom många flitiga
samlarehänder lämnat rika bidrag, har format
en obruten kedja av former, vilka från den

338

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1933/0380.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free