Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Kulturen är äldre än människan. Av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Äkta
människor
[-Urmänniska-]
{+Ur-
människa+}
Övergångsform
J. G. Andersson
H o mini d e r.
Homo sapiens recens
Homo sapiens fossilis
[Aurignac, Cro Magnon, Grimaldi]
Homo neandertalensis
Homo heidelbergensis
Eoanthropus Dawsoni
Sinanthropus pekinensis
Pithecantbropus erectus
[-JNutid-\neoliticum-]
{+JNutid-
\neoliticum+}
/Yngre
\paleoliticum
(Äldre
\paleoliticum
(Äldsta
(kvartär
Australopithecus africanus
[-Anthropus-former
Pre-hominid-]
{+Anthropus-
former
Pre-
hominid+}
Vi se här en tablå över hominiderna
ordnade i ett försök till kronologisk följd.
Vi finna där överst som den yngsta
gruppen, den äkta människan, vår egen art,
Homo sapiens, vidare en tid:gare
kvartar-människa, Homo neandertalensis, som jag
i brist på bättre namn kallat urmänniskan,
därför att den en gång benämndes Homo
primigenius.
Efter en övergångsform av osäker
ställning, Homo heidelbergensis, möta vi en
ytterst viktig grupp, Anthropus-formerna,
med vilka vi i det följande särskilt skola
sysselsätta oss.
Längst ner på tabellen finna vi som den
lägsta formen i vår utvecklingsserie en art,
vilken jag betecknat som pre-hominid,
Australopithecus africanus. Denna art,
vilken möjligen tillhör tertiärtidens slut, är
grundad på en skalle, som 1924
träffades vid Taungs i Bechuanalandet i
Sydafrika.
Fyndet består av ansiktsregionen, väl
bibehållen, samt ett avtryck av skallens
innersida. Hela kranieformen har sålunda
kunnat rekonstrueras, och vi se på bilden
sid. 5 en jämförelse med den
antropoid-form, schimpansen, som närmast erinrar
om Taungsskallen. I det hela taget är
överensstämmelsen med schimpansen mycket
vittgående, men det finnes dock hos denna
form vissa drag som erinra om gorillan,
och andra som peka framåt i riktning mot
människan.
Vid omnämnandet av denna form vill
jag på intet sätt göra gällande, att vi här
lärt känna en stamform till människan.
Nästan lika mycket gäller denna
reservation för de övriga fynden av tidiga
homini-der, vilka hittills äro så sällsynta, att vi
kunna räkna dem på den ena handens
fingrar. Att man bland dessa fåtaliga fynd
skulle funnit en verklig stamform till
människan, är ungefär lika osannolikt som att
man kunde dra högsta vinsten i ett stort
lotteri genom att köpa en enda lott.
Säkerligen äro de flesta av Anthropus-iynden
endast nitar i det förhistoriska
fyndlotteriet. Överraskande är snarast att vi i ett
fall, Sinanthropus-fyndet, synas ha vunnit
en verkligt stor vinst.
Låt oss nu efter detta klarläggande av
vissa nödvändiga premisser gå till en
något närmare granskning av hominidernas
familj, varvid vi av lätt insedda skäl
föredraga att begynna med den bäst kända
formen, den moderna människan, Homo
sapiens.
Antropologerna torde vara rätt ense
därom att alla nutida människoraser tillhöra
en och samma art, oberoende av alla
skillnader i hudfärg och hår. Till denna art
räknar man också den yngsta
kvartärti-dens människoraser: Aurignac-rasen, hos
vilken man trott sig finna likhet med de
nutida eskimåerna, Cro Magnon-rasen, som
var skaparen av rentidens konst och som
man velat återfinna även i det förhisto-
342
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
