Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjunde häftet
- Kulturen är äldre än människan. Av J. G. Andersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. G. Andersson
Ho minidernas stamträd.
Efter Keith.
Detta må nu vara huru som helst. Ett
synes fullt klart, att vi måste uppfatta
Sinanthropus som en tidig medlem av
ho-minidernas familj, men ej som en
människa i denna arts snävare begränsning.
Människan är Homo sapiens, möjligen
med en välavgränsad tidigare art av
släktet, Homo neandertalensis;
Anthropus-ax-terna, och bland dem särskilt den nu till
sin kranieform väl kända Sinanthropus, äro
intermediära hominidstadier markerande
den långa utvecklingens väg, som från en
stamform gemensam för de människolika
aporna och hominiderna leder upp till
släktet Homo.
* #
*
Så långt som vår skildring nu nått, hade
kunskapen om Sinanthropus hunnit år
1930, och allt som ovan anförts återfinnes,
om än på en och annan punkt under
annan formulering, i Keiths och Weinerts
redogörelser för de nyaste forskningarna
rörande människans förhistoria. Men nu
komma vi till de revolutionerande fynd,
som gjordes i Chou Kou Tien-grottan
under 1931 och 1932 och som bringades till
allmänhetens kännedom under loppet av
förra året.
Redan då vi upptäckte Chou Kou
Tien-fyndorten sommaren 1921, observerade jag
att skarpkantade klingor av gångkvarts
förekommo rätt talrikt i ett sandliknande
lager inom grottavlagringen. Det syntes
mig ej otänkbart, att dessa stenklingor med
sina skarpa skärande kanter kunnat
brukas som redskap av en människolik
varelse, om en sådan levat i grottan, och
denna tanke ledde mig till att sända Zdansky
tillbaka till Chou Kou Tien för en andra
utgrävningskampanj sommaren 1923, då
han fann de två tänder, som sent omsider
ledde fram till det stora
Sinanthropus-fyndet.
Under de första åren av den stora
grävningskampanj, som begynte 1927,
observerade man ständigt dessa kvartsklingor,
som lågo inbäddade i grottavlagringen.
Men först 1931 blev geologen Pei under
utgrävningsarbetet övertygad att dessa
stenflisor verkligen varit brukade som
redskap och att de visade tydliga spår av
bearbetning och av nötning. Sedan
uppmärksamheten en gång dragits till dessa
primitiva redskap, fann man dem i tusental, och
det visade sig då att visserligen
kvartsfragmenten voro alldeles övervägande, men
att man dock hade ett litet antal
bearbetade stenar av andra för grottan främmande
bergarter, såsom grön sandsten, grön
skiffer, kvartsit av flera färger samt två
flintbitar, vilka visade sig passa tillsammans.
Med anledning av Peis i hög grad
uppseendeväckande fynd inbjöds den
förnämste kännaren av den äldre stenålderns
sten-teknik, abbé Breuil i Paris, att besöka
Peking och Chou Kou Tien. Under denna
vistelse i Östern på hösten 1931 anslöt sig
350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:15 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1933/0392.html
