Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Robert Owen och hans arbetsmyntfot. Ett hundraårsminne. Av Curt Rohtlieb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Robert Owen och hans arbets myntfot
Sedel ti t giv en av Owens arbetsbörs. Valör en timme.
till ett drömt lyckorike. På detta strök
större delen av hans förmögenhet. Ganska
snart fick han stoppa.
Men tanken om arbetet som
värdemätare dog ingalunda ut och har spökat ända
in i vår tid. Snart hade han nya projekt
färdiga. Sina sista medel insatte han i ett
nytt kommunistiskt företag med ännu
osvikligare program, Queenwood, i södra
England, och 1836 försäkrade han. att det
brittiska samhället inom 6 månader skulle
bli helt omgestaltat efter hans principer.
Företaget hölls vid liv, något omstöpt,
men under tilltagande söndring och
missmod, nära 10 år. År 1845 upplöstes »de
förnuftstroendes universella
kommunitets-förening» för alltid.
Ännu över 12 år kämpade Owen för
sitt framtidsideal, lika segerviss och än
dövare för all kritik. Men de nya försöken
hade ännu mindre framgång. Hans
traktater, föredrag och manifest flödade till
hans död 1858 i en jämn ström. Hans
kongresser och världskonvent blevo en
allt tröttsammare plikt för beundrarna,
anhängarna allt fåtaligare och profeten
allt gammaltestamentligare. Löjet undgick
han visserligen ej, trots all yttre respekt
och allt högförnämt beskydd.
Den verkliga nydaningen inom
byteshushållningen hade då redan länge sedan
börjat, konsumentkooperationen. Man har
ofta framställt honom som dess fader.
Alldeles med orätt, såsom utförligt visas
av hans siste biograf. Ny är väl dennes
tes ej. Även tidigare författare (t. ex. C.
F. Strickland) hava klart insett detsamma.
Den livskraftiga kooperationen
grundades just på pengar, kontantköp.
Ingenting var så främmande för den som den
Owenska arbetsmyntfoten. Penningen var
under den romantiska ekonomins tid —
och är för många skönandar ännu — den
onda principen. I verkligheten en förföljd
oskuld, ur stånd till något ont av sig själv.
Owen hade den att tacka för allt, och han
vigde sitt liv åt dess förintelse.
Kooperationen, som öppnat nya vägar
för folkförsörjningen, är utgången från
samma miljö och tankesfär som Owen.
Den började som utopi för att sluta på
verklighetens fasta mark. Owens
utveckling gick i motsatt riktning. Han såg
kooperationens tillväxt, vartill han själv givit
impulser, men förstod den aldrig. Var han
blott en av de fantaster, som väcka
hänförelse i en tid, då man har hopp och tro
till överlopps ? Och varför drevs han så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
