Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - En grupp spanska romanförfattare. Av Alfred Åkerlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gr tipp spanska romanförfattar
grad kännetecknar den franska. Man har i
modern tid Felipe Trigo, det är sant, man
har också Lopez de Haro. Mycket gallisk är
ävenledes Valle Inclån, men hans
»gauloi-serier» äro åtminstone elegant och spirituellt
formade. Man har ibland till dessa
»för-välskade» spanjorer velat räkna även
Alberto Insua. Och visst har Insüa, f. ö.
bördig från Cuba, vistats mycket i Frankrike, och
nog äro också vissa sidor i hans böcker rätt
kraftigt kolorerade, men på det hela taget är
han en god spanjor, allvarlig, nästan
tungsint, fastän ibland med en egendomlig,
mycket dämpad humor. Fransk är mest hans stil,
som är klar och väl uthamrad, påminnande
om Maupassants. Kraftfull och vital till sin
yttre apparition, är Alberto Insüa en frodig
berättartalang med en imponerande
produktion bakom sig, ehuru han, såsom född år
1884, ännu icke har uppnått femtio år. Han
har en gång nämnts som »det unga litterära
Spaniens största hopp», och han har ej, helt
åtminstone, svikit förväntningarna. Mindre
sysslande med natur och filosofi, men med ett
stort och varmt intresse för människorna och
särskilt för det kapitel i deras liv som man
kan kalla det amorösa, har nog Insüa
lyckats nå en större läsekrets än flertalet
spanska författare. Särskilt med romanen EI
Negro que tenia ei Alma Blanca har han
haft en ganska avsevärd framgång, ej blott
i Spanien utan även utomlands. Boken har
också mycket stora förtjänster. Det är ju en
något tung metod visserligen att strax i
början av boken presentera alla personerna, men
å andra sidan ge dessa första sidor en rad
mycket intressanta inblickar i spanskt
teaterliv, och själva ingångskapitlet, där mäktig
chef svänger sin hiskliga blåpenna över de
olyckliga manuskripten, är verkligt dråpligt.
Man må karakterisera denna bok som en
briljant förströelseläsning, men den saknar
varken artistisk stil, mänskligt patos eller
moraliskt värde.
Andra böcker av Insüa som nå mycket högt
äro exempelvis Las Fronteras de la Pasiån,
en kultiverad och klok roman, mörk men
stämningsfull, samt Las Flechas del Amor,
en stark och tragisk skildring ur Madridlivet,
med partier som icke stå tillbaka för Pio
Barojas teckningar av den spanska
huvudstadens slumliv.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
