Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fr d 7i Stockholms teatrar
Fot. Almberg & Preinitz,
Alice Eklund som G e r ti von P e t r i 71 och Ernst Eklund som
greve M a r e n t z i j u n i o r i Den lilla b u ti k e n.
utmärka henne. I detta fall hade hon också
en diskret humor och något av burdus
flickaktighet av utmärkt verkan. Stilfull,
verkligt aristokratisk var scenen mellan grevarna
Marentzi, fadern och sonen. De högaktade
varandra ömsesidigt och hade intet av
någon närgången förtrolighet, men voro så goda
vänner som män av två olika generationer
kunna vara det.
Det stackars mähät till äkta man, Rune
Carlsten, som ej hade råd att hålla hund utan
måste skälla själv, om också bara efter
eventuella tjuvar, ej på fru Leoni, rörde djupt
genom sin tragikomiska gråthicka och sin
äkta sorg, då frun förlupit honom. För
övrigt var mamman-generalskan så vänlig och
så fin i sin hjälplöshet i denna nya omgivning,
att man såg på henne med nöje. Det är dock
något att vara kommen av fint folk. Man
erfor en vördnadsfull sympati för fru Signe
Wirff, generalskan, vare sig hon nu var
rätteligen österrikiska eller ungerska.
Karl Gerhards sommarrevy på
Folkteatern kallades denna gång Oss greker
emellan och stödde sig på Aristofanes, hos vilken
Karl Gerhard — som Hauptmann då det
gäller Goethe — har funnit en viss icke
obehaglig andlig frändskap. 1 mer än ett
decennium har Karl Gerhard med kvickhet,
djärvhet och elakhet »genom skratt gisslat
osederna». Men det är ganska troligt, att han
skulle bli mycket illa berörd, om hela sam-
hället bleve sedligt, ja han skulle bli lika
ledsen som en antisemit bleve det, om judarna
ginge upp i gasform, så att de nitiska
förespråkarna för den ariska renheten bleve
alldeles sysslolösa.
I årets sommarrevy med Aristofanes’ 411
f. Kr. spelade komedi »Lysistrate» som
underlag har Karl Gerhard icke riktigt kommit
upp till samma höjd som i sina föregående
revyer. Men det är ju också omöjligt att
alltid överträffa sig själv.
De ateniensiska kvinnorna försökte, så hade
Aristofanes i Aten tänkt sig, med verksam
pacifism och i ett slag göra slut på det
peloponnesiska kriget, som just pågick vid denna
tid, genom att neka männen att få utöva sina
intimaste äktenskapliga rättigheter.
Onekligen skulle denna idé kunna användas för att
definitivt få slut på kriget även i våra
dagar — förutsatt att ej ett alltför stort antal
strejkbryterskor ströpe planen.
Revyn handlar likasom sin ateniensiska
förebild mest om det som kallas kärlekens
natursida. Nu är emellertid ej bara den
andliga sidan av kärleken utan även natursidan
av denna väldiga livsmakt ett mysterium,
om vilket man, som om alla mysterier, ej
kan tala alldeles öppet utan om vilket man
bör, ja måste uttrycka sig mystice,
enigma-tice och hieroglyphice. Låt vara att t. ex.
fikonlöv kunna vara oklädsamma och
onödiga, man får dock ej glömma, att en
cynisk filosof i Aten, då han såg en annan nå-
397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
