Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Den nordiska rasen från social-antropologisk synpunkt. Av Gunnar Dahlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nordiska rasen
nog närmast tillbaka på
social-antropolo-giska arbeten, som anses bevisa en hög
kvalitet hos den nordiska rasen.
Innan vi ge oss in på en diskussion av
dessa vetenskapliga arbeten och deras
bevisvärde, är det nödvändigt att ge en kort
utredning över vad som menas med en
människoras. Det är då utan vidare klart,
att egenskaper, som betingas av yttre
omständigheter, av uppfostran, uppfödning
eller dylikt, ej ha någon betydelse, när
det gäller att uppdraga rasgränser. En
egenskap har värde som rasskiljemärke
endast om den är ärftlig eller åtminstone
till väsentlig grad ärftligt betingad, och
den har naturligtvis endast värde, om den
saknas hos andra raser. Inom zoologisk
och botanisk ärftlighetsforskning nöjer
man sig med en enda ärftlig olikhet för
att anse, att en rasskillnad föreligger. Så
är ej fallet hos människan. En enda
ärftlig olikhet anser man ej tillräcklig, för att
man skall kunna tala om rasskillnad. Vi
skulle då få alltför många raser. Man
fordrar alltså för särskiljande av två
raser, att det skall vara fråga om grupper
av individer, som skilja sig i avseende på
flera ärftliga egenskaper. Rasbegreppet är
emellertid mycket suddigt. Man har inom
vetenskapen ej ens diskuterat frågan om,
hur många arvsegenskaper som skola
vara olika för att man skall vara berättigad
att tala om olika raser.
För att förstå rasbegreppet måste man
ihågkomma, att detta i viss mån anknyter
till artbegreppet. Vi tala om olika arter,
när varje individ inom den ena gruppen
uppenbarligen skiljer sig från den andra
gruppens individer, samt när skillnaderna
hänföra sig till många egenskaper. Det är
ingen konst att skilja en apa från en
människa. När man sedan skall gå vidare och
gruppera människorna, finner man ej
skillnader av den något obestämda men
jämförelsevis höga dignitet, som utmärker
arterna. Vid en första uppdelning i huvud-
raser kan man emellertid falla tillbaka på
klara skillnader. Negrer, mongoler och vita
skilja sig exempelvis redan i hudfärg, så
att man i det enskilda fallet oftast utan
svårighet kan avgöra, vilken ras det är
fråga om. När man emellertid skall gå
ytterligare ett steg längre och uppdela
exempelvis den vita rasen i
underavdelningar, avlägsnar man sig ännu mer från
artbegreppet. Problemet blir nu ännu svårare.
När man exempelvis i Sverige vill
konstatera, hur många personer som äro av
rent nordisk ras, har man hittills gått till
väga på följande sätt. Först utsorteras
alla brunögda, så att man får kvar endast
ljusögda personer. Från denna rest
utsorteras de kortskalliga. Från den nu
erhållna återstoden eliminerar man de
kortväxta. Därefter tar man bort de
mörkhå-riga. På detta sätt får man en återstod av
ljushåriga, ljusögda, långskalliga och
långväxta individer. Det är utan vidare klart,
att den rest av renrasiga individer, man
erhåller genom ett sådant
tillvägagångssätt, blir större, om man använder sig av
färre egenskaper, och mindre, om man ökar
det antal egenskaper man undersöker. Den
största svagheten i detta tillvägagångssätt
är emellertid, att gränsen mellan exempelvis
den kroppslängd, som anses känneteckna
nordisk ras, och den kroppslängd, man
anser ej finnas hos personer av rent
nordisk ras, är fullkomligt godtycklig. Man
drar i själva verket gränserna enligt mer
eller mindre förutfattade föreställningar
om hur människor av nordisk ras skola se
ut. Något bevis för att de gränser man
valt äro riktiga har ännu aldrig lämnats.
De normer man använder äro för övrigt
ej enhetliga, vilket ju är ganska
naturligt, då de grunda sig på aprioristiska
föreställningar. Sådana föreställningar ha
naturligtvis en viss variabilitet, även om
så småningom ett slags tradition utbildat
sig på detta område.
När man ser detta arbetssätt, frestas
427
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
