Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elias Martin. Av Ragnar Hoppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elias Ma r tin
Ur gravyrserien Fader Vår. 1803.
Nationalmuseum.
personligt. En sådan målning är den
han själv kallar »Solen tyckes taga farväl,
och barnen läsa sin aftonmåltid: rätta
tiden för barn att gå till sängs».
Sommarkvällsljuset lyser ännu på himmeln och
kastar några varma reflexer över de
högsta partierna på den mossiga, magert
bevuxna backe, under vilken en moder och
hennes små barn ha slagit sig ned. Mot
den ljusa himmeln avteckna sig silhuetten
av ett par hus, en grupp promenerande,
som nästan ätas upp av ljuset, och två
björkar, vilkas tunna grenar röra sig
svagt för aftonbrisen. Modern och hennes
barn sitta i skuggan vid vägkanten, och
längst till höger se vi en annan kvinna,
som tydligen är stadd på väg till en
vist-husbod, belägen i själva klippan. »Solen
tyckes taga farväl.» Sällan eller aldrig
har ett stycke fattig svensk jord målats
med denna förståelse och kärlek för dess
rätta kynne och karaktär. Den svenska
fattigdomens betydelse.
Mycket av samma på en gång naivt
primitiva och nyanserade stämning slår oss
också till mötes ur Martins mycket
förkättrade religiösa arbeten från ålderdomen.
Formellt sett beteckna de i vissa fall en
467
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
