Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birger Sjöberg. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I v a r Ha r r ie
drag. »En dugande yrkesman och en
vän-säll människa med en glimt av humorns
gudagåva, vars goda hjärtelag och
uppskattade sällskapstalanger komma att
saknas i vida kretsar» — jämt och precis så
hade hans eftermäle, utvärtes att döma,
bort komma att te sig.
Det föll sig inte så lätt att observera, att
de just ett grand för känsliga dragen kring
munnen hade lätt att skälva till, att
minspelet i den trevliga uppsynen kunde stelna
i en sekund av ångestkramp och att
blicken blinkade mot ljuset såsom hos den där
blivit plötsligen kallad tillbaka från långa
och förtroliga besök i mörkö lande. Också
hos Fridas firade sångare, författaren till
bokhandelssuccén Kvartetten som
sprängdes, hade publik och kritik mycket svårt
att urskilja allt detta. Folk blev helt enkelt
konsternerade när till sist allt det bundna
och dolda och kuvade bröt ut i ett öppet
och naket skri av sällsam klang. Då voro
redan hans väsens yttre höljen brustna:
skriet kom från den Andra Sidan. Det
klang av slutgiltig katastrof och slutgiltig
befrielse. Det var Orimlighetens melodi,
orimligt högstämt spelad. Därför var den
svår att fatta. Och inte många hade öra
för, att den hade varit med från början i
allt hans spel.
Medelsvensson var ingen ironisk
förklädnad. Det var en gestalt som han
räknade släkt med och höll av. Birger
Sjöberg har skrivit hans sångbok och hans
epos. Han var fullt medveten om hur
utmanande han därmed betedde sig. Han
lade öppet an på att épater les intellectuels
— något som är en allvarlig affär, alls inte
att jämföra med den ofarliga och utslitna
leken épater les bourgeois. Det blänker till
av trots på det sköna ställe där Electrical
Girl i en svår stund får tröst och hjälp av
att betrakta August Blanches och Elias
Sehlstedts porträtt. Deras sånggudinnor
äro de enda som 1920-talets svenske
stordiktare uttryckligen bekänt sig till. Om
dem talar han direkt, i första person, och
han läser ut ur deras enkla exteriörer
stolta eller gripande drag som knappast
någon tänkt på att söka efter där —
möjligen med undantag av de bådas direkte
lärjunge, den unge Strindberg.
Inför Bellman däremot klär han ut sig
till Fridas vän, och av Fröding visas den
avskräckande spegelbilden i fröken
Eleonore Pylmans själ. Här markeras
distansen till två i hans ögon stora och älskade
men mycket avlägsna poeter; förväxling
avböjes med en självironisk gest, som
ena gången är lekfull och vacker och bara
en aning vemodig, men i det andra fallet
blir nervöst häftig och nästan hemsk. Ty
gentemot Fröding var frestelsen svårast,
eftersom den eggades av verklig och djup
frändskap; nu efteråt är likheten i kynne
och öde allom uppenbar; därmed stämmer
det gott, att den yngre skalden i
överretad blyghet slog ifrån sig. Sehlstedt och
Blanche, det var en annan sak: dem
kunde han hylla lugnt och stolt, ty i grunden
visste han med sig, att med dem kunde
han inte förväxlas — lika litet som med
Alexandre Dumas Père, den bland
främlingarna som han oftast och med mest
kärlek återkommer till.
De tre äro honom inte alls lika; mer»
de ha varit med om att skapa den värld
som han hos oss varit den förste att
begripa utan viktighet och att älska utan
choser. De äro klassikerna bland de
berättare och sångare som bestått
Medelsvenssons förfäder med löjen och tårar,
med färgrika bilder och spännande
äventyr ; vid sidan av dem spelar Dickens
nästan ingen roll — han har alldeles
riktigt hos oss haft sin egentliga publik
bland litteraterna, och varken i Lilla
Paris eller Krutstan tar man någon som
helst notis om honom. Men unge
Edmund Åvik lever och dör i Musketörernas
tecken, och Fridas vän drömmer sig
tillbaka till Richelieus tid med dess grannlåt
470
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
