Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Birger Sjöberg. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Birger S jÖberg
Vä nersborg.
niskan är givetvis den svåraste: den
kommer först i Kriser och Kransar, i
Hedersmans tragiska epos och i
Konferensmannens milda förståelse för »stark
ämbetsman med kämpalugn i nöden».
Det var längs den oskyldiga, hatfria
parodiens väg som Birger Sjöbergs
genius först blev befriad. Samma
följetongsromantik, som begabbas i skildringen av
lörd Cyrus och den ädla Dorothy, får
frigöra friska syner och vackra drömmar,
när Fridas vän refererar Duellen i
Bolog-nareskogen:
Vore jag en fransman, Frida,
kvick jag gick, med hand i sida.
Lekte med hjärtan och död såsom vinden med
blad!
Bakom den färgrika och stämningsfulla
rundmålningen av Richelieus tidevarv
ligga förstudier i stil med »Madame
Bo-nacieux» i Fridas Andra Bok —
ungdomligt högfärdig och valhänt drift med dem
som hämta historiskt vetande ur De tre
musketörerna; här kommer förståelsens
fulländning i Kvartetten som sprängdes,
i den underbart sköna vädjan till de fyra
vännerna att välkomna Edmund Åvik i
musketörernas himmel. På motsvarande
sätt har poeten först haft lite lust att göra
narr åt den slitna allmän föreställning som
Fridas sedige vän efter en romantiserad
berättelse gör sig om den njutningslystna
svenska rococon:
Njuta, bara njuta,
låta vinet spruta.
Njuta, slå på luta
dag och år.
Huru det skall sluta,
när man ej vill pruta
på sin lystnad, en och var förstår ...
Men så blir bilden förklarad till en blek
och blyg och vacker svensk
sommarlovsdröm, där den riktiga melodien gör sig
påmint med ett svagt och flyende vindsus:
Och båten gled på vattnet, klart och strömmande,
och årån, sömmande
små silveröglor, dök i böljan sval.
Jag talte mellan tonerna, så drömmande,
om detta glada sjuttonhundratal.
Förlät dess flärd och karaktärer svaga
för glädjens ros, som blommade på Haga . . .
473
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
