Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Graven i Kivik. Några anteckningar kring Sveriges till utsträckningen största gravminnesmärke. Av Arthur Nordén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arthttr Norden
Skåderummet med den fri
lagda grav kistan.
uppmurade, gråa råstensblock, och likaså
äro gångens sidor betäckta med en
skalmur av valda större stenblock, som
maskera den omsorgsfullt gjorda
förstärkningskonstruktionen därunder. Längs
dessa gångens väggar söker man nu draga
upp sedum, klängväxter och annan
lämplig yttäckande vegetation. »Skåderummet»
i gravens mitt tillslutes med en gedigen,
kopparbeslagen dörr, utan alla sirater.
Gången är krökt i en båge, och den
anslående synen av gravvalvets i massiva
gråstensramar infattade kopparport
tränger sig därför aldrig oförmedlat inpå den
besökande.
Gångens sidoväggar växa raskt nog i
höjd, och längst inne tornar rosets kupa
upp sig till en betydande mäktighet. Så
grundligt hade plundrarna under
1700-och 1800-talen gjort sitt verk, att större
delen av den stenmassa, som nu fyller
roset, måst återköras dit under restaurerin-
gen. Mellan 2- och 3 000 billaster sten ha
under innevarande år körts ned till
grav-röset och under sakkunnig ledning lagts
upp i detta. Omräknat i en primitiv tids
arbetsmått, då sten måste köras fram på
vagnar och »släpor», motsvarar denna nu
i år påkörda stenkvantitet c :a 20 000
hästlass. Tillsammans med den förut i röset
kvarliggande stenen bildar detta en
stenmassa, som en gång i tiden krävt en enorm
mängd dagsverken av en större menighet
för sitt sammanbringande.
Röset mäter nu 75 m. i diameter;
periferien är en noggrant uppdragen cirkels,
och gravkistan är belägen i dennas exakta
mittpunkt. Uppenbarligen har man en
gång med ett rep, fäst vid en mittkäpp,
uppdragit periferilinjen; på måfå har man
icke kunnat uppnå en sådan grad av
geometrisk regelbundenhet. Vid den
vetenskapliga undersökning, som år 1931
inledde restaureringsarbetet, avgrävde man
markytan i gravens omgivning och
lyckades därvid anträffa det bottenlager av
sten, som gravplundrarna icke avlägsnat
och som i vår tid var övertäckt med
grästorv.
Det har varit frestande för dem, som
skrivit om Kiviksgraven, att låta
jämförelsen utsträckas till den egyptiska
pyramidens gravform: här såväl som i Kivik
finnes den trånga, rektangulärt
uppbyggda gravkammaren mitt inne i en våldsam
anhopning av stenblock, och i bägge fallen
har man varit angelägen att bevara
kraftverkningarna av de vid gravläggningen
nyttjade rituella ceremonierna genom att
föreviga dessa i bilder, inristade i
kammarens vägghällar. Till och med den
religiösa grunduppfattning av livet och dess
makter, som låter utläsa sig ur dessa
väggbilder, förefaller i väsentliga stycken
ha varit identisk. Ett starkt förenande
drag är så t. ex. skeppet som symbol för
en religiös idé: guda-farkostens och
Ka-rons-färjans. Den starka yxkult, som ta-
484
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
