Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En bokhandlarefamilj. Av Gurli Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gurli Linder
Adolf Bonniers första
förlagsartikel.
till och bar de första decenniernas bördor för
det företag som skulle bli Skandinaviens
största i sitt slag. Det var han som hos sina söner
ingöt kärleken till böcker och andlig odling
och gav dem den första yrkeskunskapen. Av
honom fingo de i arv arbetskärleken samt den
ambition och den optimism som gåvo dem
kraft att föra verket igenom även under
motgångar och missräkningar. Slutligen har hos
Gerhard Bonniers efterkommande den
familjekärlek som grundlades i det gamla danska
hemmet blivit en levande och kraftgivande
tradition.
*
En vacker försommardag 1832 landsteg
Adolf Bonnier i Stockholm, i syfte att för
alltid bosätta sig där. Han återknyter
köpförbindelserna med de kungliga damerna, de
vetenskapliga institutionerna, de vittra
författarna och den profana allmänheten.
Naturligtvis sätter han även här upp ett lånbibliotek.
Bland dess abonnenter ur den senare
kategorien märkes lilla mamsell Rose i Pohls
schweizeri, som väl delade romanerna med
fru Söderström mellan sodavatten- och
punschserveringarna.
Nästan omedelbart börjar Adolf
förlagsverksamhet. Den första bok som bär
förlagsnamnet Bonnier på titelbladet är en
översättning: Barndoms-Hjertat eller huru Henrik
af Eichenfels lärde känna Gud. Berättelse
för Barn och Barnawänner. Författare var den
tyske barnboksfabrikanten Christoph von
Schmid. Nästa nummer blevo de från en
boktryckare inköpta Den blodiga nunnan samt
Lasse Majas äfventyr. Det första svenska
originalet är Snö Sigvaldsson och Gautha den
fagra av E. Fr. von Saltza.
Ar 1834 bildar Adolf Bonnier eget hem; han
gifter sig med Esther Philip, dotter till en
förmögen köpman i Karlskrona. Till bröllopet
försummar brudgummen icke — enligt
principen »business as usual» — att till
försäljning medföra ett litet boklager, som bl. a.
innehåller Frithiofs saga och Tegnérs dikter
med ackompanjemang för gitarr,
Oehlenschlägers Drottning Margaretha, broschyrer om
koleran, Lvths tyska språklära samt tyska
romaner och franska memoarer. Säkerligen blev
lagret slutsålt. Redan ett år efter giftermålet
tar Adolf till sig från det gamla hemmet i
Köpenhamn sin fjortonårige bror, Albert, och
två år senare den yngste i syskonkretsen,
David Felix.
År 1839 gör Adolf Bonnier ett riktigt
lyckokast. Han är djärv nog att flytta sin
bokhandel från Västerlånggatan, där
Stockholms alla tolv boklådor så när som en, på
söder, voro belägna, till den nya
basarbyggnaden på Norrbro, brännpunkten för trafiken
inom staden samt mötes- och promenadplatsen
för stadens flanörer. Vad som vanns på
denna flyttning kan, säger den nutida krönikören,
ej värderas nog högt. Under tre och ett halvt
decennium var Bonniers boklåda på Norrbro
(som vi gamla stockholmare bevara i livligt
minne) en av de mest markanta och kända
punkter i vår huvudstads fysionomi,
samlingsplatsen för allt vad Stockholm ägde av
litterärt intresserade. Ludvig Josephson, vilken
började sin bana som biträde hos Adolf
Bonnier, berättar i sina memoarer, att
»Bonnierska lokalen på Norrbro var det egentliga
centrum i Stockholm för att låta hela stadens
invånare passera revy, och därför erfor man
allt som hände och skedde.»
Så räknar Josephson upp boklådans särskilt
förnämliga kunder: kungliga och excellenser,
politici och ämbetsmän, vetenskapsmän av
skilda slag, författare, musici, målare och
skulptörer, teaterdirektörer och sceniska
496
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:15 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1933/0546.html
