- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioandra årgången. 1933 /
502

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En bokhandlarefamilj. Av Gurli Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gurli Linder

tryckpapper, ordna med boktryckare och
bokbindare, skaffa stämplar, introducera honom
hos de danska och tyska litograferna, vara
hans förespråkare hos Stockholms och
Upsalas litteratörer, beställa bidrag och
planch-texter».

Felix’ uppslag visade sig i allmänhet kloka
och lukrativa. Här må erinras om hans två
största planschverk. Det först utgivna var
Album för skön konst i tre volymer,
innehållande stålgravyrer efter moderna engelska och
franska tavlor, efter ett urval av de
förnämsta målningarna i Dresden-galleriet samt efter
modern tysk konst. Allt med text av dels
svenska, dels tyska författare. Det andra
verket var Sverige, framstäldt i taflor, nittiosex
litografier i tontryck med beskrivande text av
Joh. Aug. Berg. Båda dessa planschverk
uppnådde stor popularitet och funno väg även till
småborgerliga hem.

Herrarna Bonnier ha alltsedan Gerhards
tid varit pigga på att utge tidningar,
tidskrifter och kalendrar. Adolf satte till och med
upp en söndagstidning, Bazaren, samt — på
franska, tyska och engelska — veckotidningen
Panorama. Albert utgav Stockholms
Mode-Journal, Vinterblommor, Snöklockor för
toiletten samt den kvicka veckotidningen Figaro
och den under hela sin tid så högt
uppskattade kalendern Svea.

När Felix slutligen fått eget tryckeri, satte
också han i gång för att förverkliga sin länge
närda dröm att bli tidningsutgivare. Albert
avrådde från ett dylikt sisyfusarbete, som kan
ta livet av en människa, och även Felix
utgjuter sig ibland om den »f—s tidningen». Men
han anser att tidpunkten aldrig varit
gunsti-gare, ty Handelstidningens stjärna är i
bestämt nedgående. Det merkantila Göteborg
ansåg nämligen, att tidningen icke följde med
i fråga om handel, ekonomi och finanser.
Med »socker- och spinneripatroner» som
förlagsmän fick Felix alltså till stånd den dagliga
tidningen Göteborgsposten, vilken för hans
återstående liv gav honom en verksamhet som
mera tillfredsställde hans personliga
läggning och intellektuella begåvning.
Redaktörs-skapet erbjöds först Rudolf Wall — fastän
Felix undrade om ej någon lämpligare kunde
erhållas. Wall vägrade, och det blev i stället
mellan Albert och honom som ett samarbete
kom till stånd, då Dagens Nyheter trycktes
på den förres officin. Strax före sin död sålde
Felix Göteborgsposten för 100,000 kronor,
med villkor att fortfarande få trycka den. En

god affär! Felix dog den 1 maj 1881. Hans
liv var ingalunda som han själv sagt förfelat,
men omständigheternas makt och en grym
sjukdom gjorde, säger Karl Otto, att han ej
helt lyckades infria alla de löften varmed en

givmild natur i så rikt mått utrustat honom.

*



Om Felix i yngre dagar klagade över att
leva och dö som en »småstadskanin», och
från sin grav i levande livet aldrig komma
ut i den stora härliga världen, så gestaltade
det sig helt annorlunda för Albert. Han hade
tidigt ådagalagt en viss självständighet. Så
hade han redan vid sjutton år, med hjälp av
sina hopsparade slantar, börjat egen
förlagsverksamhet med en liten skrift: Bevis att
Napoleon aldrig har existerat. — Stort
erratum. Den följdes av teaterpjäser, barnböcker,
uppbyggelseskrifter och åtskilligt annat.

När Albert fyllt tjugu år och i fem år
tjänat under Adolf, blev stugan honom för
trång, och han begav sig ut i världen.
Krönikan har mycket av intresse att förmäla om
Alberts konditioner i Wien och Pesth och
hans personliga kontakt med de bonnierska
utländska förbindelserna. Emellertid
hemkal-lades han för att hjälpa Adolf, som ej ensam
kunde sköta sin vittutgrenade verksamhet.
Han blev dennes kompanjon i fråga om
boklådan, men vägrade att slå ihop förlagen. Han
skriver härom till Felix:

Ett skäl hvarföre jag nekade mitt bifall var
också det —• att jag ogillade Adolfs håg att
taga löst och fast utan tillräcklig smak och
urskiljning bara det fås för billigt honorar och
helst på lång kredit — att jag icke ville
instörta min lilla julle i den upprörda sjögång,
hvari hans förlagsskepp ständigt rullar, utan i
stället söka föra min lilla farkost på små resor
inomskärs till en snar och trygg hamn. Slutligen
kan det väl hända att jag inbillar mig ha bättre
omdöme och mera smak i valet, samt större
raskhet, mera savoir faire i utförandet än han och
kanske ännu så länge mera arbetskraft i hvad
man kallar Vertrieb utaf ett förlag.

Hur rätt Albert bedömt ställningen visade
sig vid Adolfs död; affärerna befunno sig i
miserabelt skick, och det blev främst Alberts
svåra uppgift att rädda ur kaos så mycket, att
Adolfs son, Isidor, i hans andra gifte, med
den vackra Sophie Hirsch, kunde fortsätta
bokhandels- och förlagsverksamheten.
Boklådan sålde Isidor efter några år, och bokförla-

502

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1933/0552.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free