- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioandra årgången. 1933 /
525

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Jonas Lie. En essay till hundraårsdagen den 6 november. Av Sten Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jonas Lie

af det, der stod i høj Anseelse uten længer
å ha Ret til Plassen».

Ännu sedan det slag av konventionalism
som angripes i Kommandørens Døttre till
största delen upphört att äga giltighet, har
man oförminskad behållning av bokens
fina och sannfärdiga psykologi, som går
mera på djupet än i Familien paa Gilje.
Få ha så som Lie här förmått att blotta
den tragik som är livets alldagligaste:
»Det havde det Liv, de, hendes nærmeste,
daglig førte sammen, gjort af hende! —
Slig, uden dybere Forstaaelse, kunde
Menneskene ufrivillig pine hverandre, gaa og
træde hverandre paa Hjerteroden, saa

Blikket sænkedes, og Ryggen bøiedes ...»

*



Det var inte bara i sina böcker som Jonas
Lie höll på humaniteten. Hans älskvärdhet
i det personliga umgänget var bliven till
ett ordspråk likaväl som hans
anspråkslöshet. Man kunde ta honom för en
godtrogen själ, om han inte varit den
skarpsynte människoskildraren och psykologen
Jonas Lie. I själva verket var hans
berömda godsinthet vida mera resultatet av
en medveten föresats än den var hans
egentliga natur. Enstaka uppflammanden
kunde alltjämt röja den häftighet som var
honom medfödd. Man kunde också haft
skäl att dra sig till minnes en passus i
hans karakteristik av nordlänningen i Den
Fremsynte:

Stemningsfuld, som han er, overgiver han sig
let til Øieblikket. Er der Solskin i dit Ansigt,
blir det ogsaa gjerne Solskin i hans. Men man
maa ikke tage Feil af ham og forveksle hans
Godmodighed med enfoldig Tryghed — og det
gjør man her syd ofte. Inde i hans Sjæl vugger
den stille Mistanke, ham selv ubevidst, altid
som en aarvaagen Sjøfugl, der dukker under,
endnu medens det glimter af Fængkrudtet og
før Kuglen har faaet Tid til at s’aa ned paa
det Sted i Sjøen, hvor den netop laa.

Jonas Lie ville tro gott om
människorna —■ i det längsta. Men det kom ännu en
kris i hans liv, den dag han icke längre

förmådde blunda för det radikalt onda i
människonaturen, den allt behärskande,
förblindande passionen och den tör intet
väjande trolösheten.

Av de yttre orsakerna till denna kris,
som satt sin prägel på Lies hela
produktion efter 1890, är åtminstone den
förnämsta känd: brytningen med
ungdomsvännen Björnson. Misshälligheterna
synas ha börjat, sedan Lie protesterat mot
beslagläggandet av Hans Jægers roman
samt åtagit sig medlarens otacksamma roll
under den animerade »sedlighetsfejd»,
varmed Georg Brandes och Björnson
uppbyggde publiken år 1887. Björnsons
för-myndarlater, hans anspråk på att få
bestämma vännens både åsikter och
umgänge, blev också till slut för mycket
t. o. m. för Jonas Lies godmodighet, och
misstämningen ledde till formlig ruptyr.
Tydligen ansåg sig Lie sedan även ha fått
bevis på något slags förtal från
Björnsons sida; att denne med sin skarpa tunga
yttrat vissa elakheter om vännen tycks
vara sant. Vad som f. ö. var faktiskt och
vad som lades till av Lies en gång väckta
misstänksamhet, må lämnas därhän. Det
viktiga är att Lies hela livssyn och
människouppfattning förmörkades och
fördjupades efter denna konflikt. Dess
genomgripande verkan är ett indirekt
vittnesbörd om hur högt han alltsedan
ungdomen satte Björnson.

Det var uppenbarligen schismen med
Björnson som gav Lie uppslaget till att
skriva en roman om en vänskap som
förbytes i fiendskap. Boken, som utkom år
1890, fick den betecknande titeln Onde
Magter. Miljön är Lies vanliga, det
diminutiva norska samhället i skogsbygden,
där det utvecklar sig en naturlig
tävlingskamp mellan affärsmännen eller
sågverksägarna om att nå den mesta rikedomen,
det största anseendet och den högsta
ledningen på orten. Lie ställer här två
kontrastnaturer emot varandra. Johnston är

525

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:04:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1933/0579.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free